Jag mår illa

Idag läste jag en novell av David Leavitt, en författare jag förr tyckte om. Men nu blev jag illamående. Amerikanska gayförfattare är vämjeliga. Deras värld är befolkad av gubbar som är fixerade av gammal europeisk konst och unga grabbar, som i deras unkna fantasi är lyckliga över att få lite gubbkuk. Disgusting.

Sedan på kvällen åt jag några cornichons på Fil du Rasoir, blev illamående igen, gick till Amore per il Cibo med några vänner, åt prefabrikerad ravioli i smör och salvia och blev RIKTIGT illamående. Den fettiga smörstanken förföljer mig fortfarande. Jag känner mig smutsig.

Fenomenal platta

Konstnären Rikard Lundstedt har vi hittills kunnat se som vakt på Konsthallen och konstruktör av snillrika interaktiva ljudinstallationer, till exempel högtalaren som spelar upp en dialog vars intimitet och politiska korrekthet förändras beroende på hur nära betraktaren kommer. Eller det spelande rummet, där man genom att röra sig på olika sätt styr tonerna och ljuden. I våras hjälpte han mellanstadiebarn att skapa egna utställningar på temat ”Mitt Malmö” genom att konstruera en virituell konsthall. Och på senaste Electrohype visade han en gripande installation där diabilder ur barndomen flashade till i betraktarens ögonvrå.

Nu har han överträffat sig själv på alla plan. Men inte genom någon invecklad hightechkonstruktion – utan genom den helt lysande skivan Meteor is Coming to Earth. Han har bett olika personer göra filmer till varje låt, och resultatet presenteras på Skånes Konstförening på Bragegatan/Ystadvägen fram till den 23 september. Filmerna håller väldigt blandad kvalitet, men låtarna är små melankoliska mästerverk av lågmäld och akustisk lofi-pop. Soundtracket till hösten 2006 sattes redan innan den ens börjat på allvar. Och vilken röst han har…

Låtarna ligger här.

(Publicerad i Sydsvenskan den 29 augusti 2006)

Ars06 i Helsinki

Modernautställningen 06 var ett försök att ta tempen på den svenska samtidskonsten. Och visst gick det bra. Men Kiasma i Helsingfors vänder blicken bort från det lokala i sin Ars06-utställning och visar upp konstnärsskap från hela världen. Inte de stora stjärnorna kanske, men väl de som är på gång.

" align="bottom" />

Detalj ur Stories av ryska konstnärsgruppen AES+F

För ett år sedan skrev jag i Sydsvenskan en recension en Kiasma-uställning där jag pekade på några aspekter av den finska "snyggkonsten". Finska konstnärer arbetar völdigt mycket med form och estetisk presentation, vilket resulterar i vackra minimalistiska verk som ibland blir lite väl fina för att lyckas förmedla ett kritiskt budskap. När jag tittar på verken som ingår i Ars06 tänker jag att estetiska kvaliteter också genomsyrar curatorernas urvalsprinciper. För här finns inget fult eller formlöst. Men jag kan inte annat än finna det utmärkt. För det är en ren njutning att bläddra omkring i Kiasmas virtuella katalog på nya hemsidan. Vid sidan av bra bilder, snygg form och fylliga välskrivna texter åtföljs nästan varje konstnärs/verkpresentation av en ljudfil där verket tolkas på sexig finlandssvenska. Jag är mycket svag för det där muminpratet som ni vet... Lyssna gärna till kommentarerna till Lars Nilssons orgiebild eller till den colombianske konstnären Juan Manuel Echavarrías Bocas de Cenisa (2003). "I Kolumbien lönar det sig inte att odla bananer när man kan odla heroin" säger rösten. Underhållande är också kvinnan som beskriver Martin & Muños snöglobsskulptur Resenär (2004): "Ti skillnad från dem man finner i souvenirbutiker får man int skaka di här snögloberna, int ens röra vid dem."

En annan intressant aspekt av utställningen är att man även tagit med konstnärer som inte utgår från bildkonsten, utan istället andra konstformer. Som dansaren och koreografen Daniel Léveillé, vars dansverk Amour, acide et noix (Kärlek, syra och nötter), är vackert på gränsen till groteskt. Det är för kroppsligt och disharmoniskt för att vara riktigt njutbart och man lämnas med en krypande känsla av obehag.

En annan dansare, franskalgeriske Rachid Ouramdame, utforskar döden i sin dansperformance och visar på ett subtilt sätt att inte bara den muslimska, men även den västerländska kulturen estetiserar dödslängtan.

" align="bottom" />

Still ur videon Just Someone to Love av Jesper Just

Andra intressanta konstnärer kommer från närområdet. Jesper Just har fått välförtjänt framgång det senaste året med sina maskulinitetsutforskande videor. Konstnärsgruppen AES+F visar att rysk konst fortfarande har mycket att säga om masskonsumtion och alienering. Den finlandsbaserade skotten Charles Sandison använder sig av slumpgenererande datorprogram för prognostisering, av samma slag som meteorologer och finansinstitut använder, för att skapa ständigt föränderliga verk.

Om utställningen är lika intressant i verkligheten som på nätet får jag återkomma till när jag sett den. Förhoppningsvis får jag tillfälle att åka till Helsingfors i höst i researchsyfte till min uppsats.

Festivaltips

Malmöfestivalen är över oss och då är det väl lämligt med några tips för dem av er som liksom jag avskyr att spendera mer tid där än nödvändigt.

Igår såg jag Wild Animus Dance Company framföra en dansperformance i Kungsparken bland kulturtälten. Det var en kuslig vampyr/zombiedans som skrämde vettet ur de flesta närvarande barn och ungdomar. De kommer vara där hela helgen och dansa/performa. Se föreställningen för dess morbida skönhet eller om ni vill se världens vackraste bakdel. Jag såg den på mycket nära håll och har fortfarande inte hämtat mig från den omtumlande upplevelsen. Zombiekillen är Apollon nedstigen, på min ära.

Idag lördag har Leif Holmstrand vernissage/performance i Alumatältet. Runt 19.00. Han är en darling som man inte bör missa. Själv kommer jag nog göra det dock, för jag ska på fiskrökarfest.

Om man gillar poesi eller söta poeter ska man gå på Poesibingo ikväll vid åttatiden. Poeten/bingoledaren Albin Baltasar är som en kanderad viol. Högst sevärd med andra ord.

Andra tips tillkommer under helgen!








artinstorage

Fredrik Roos Garage Sale

För ett och ett halvt år sedan publicerade jag en krönika där jag uppmanade Rooseumstiftelsen att rensa ut skräpet från Fredrik Roos samling för att samla pengar åt det då konkursmässiga Rooseum. Och nu ska det ske. En titt i katalogen från Stockholms auktionsverk visar också att det är just skräpet man rensar bort. Det slår mig genast vilken skillnad det är i kvalitet på samlingar som tillhört rika privatsamlare och de som tillhört konstälskande gallerister. Samma auktionshus bjöd ut Anders Tornbergs samling för något år sedan och även om den bestod av många mindre verk (Tornberg var inte rik och många av verken var gåvor) var det tydligt att han hade öga för konstnärlig kvalitet. Roos konst är gedigen i formatet, mest stora målningar, och bland de utbjudna verken finns ett och annat betydande, som ett par målningar av Dick Bengtsson och En annan rörelse av Cecilia Edfalk.

Men det mesta är fult kitsch eller sämre verk av annars bra konstnärer. Tydliga exempel på det senare är målningarna av Ola Billgren och Jan Håfström. De är ganska många till antalet, men inga nyckelverk. Sedan är katalogen full av ok konstnärer, som på sin tid visserligen var ganska haussade, men som i retrospektiv framstår som ganska betydelselösa. Max Mikael Book, Lennart Aschenbrenner och Lars Nilsson för att nämna några. Inte heller ur investeringssynpunkt har Roos samling visat sig särskilt lyckad. Jag hade väntat mig några kassakor som Barbro Bäckström, Peter Dahl och Lena Cronqvist, som ju generationsmässigt ligger rätt för Fredrik Roos konstsamlande. Men icke. Däremot ett litet objekt av Ernst Billgren. Jag misstänker att samlarens dåliga konstsinne, för att inte säga smak, i kombination med pengavittrande galleristers "insidertips" är orsaken till detta och man kan bara konstatera att Fredrik Roos eftermäle som konstmecenat och kulturfrämjare har gynnats av att Rooseums ledning bestått av egensinniga visionärer som Lars Nittve.

Pollockmaskin

Den här hittade jag på Wooster Collective:

Jackson Pollock-automaten.

A Celebration of Street Art

Kolla in Wooster Collective! Mycket bra samling av prima gatukonst. Att ta sig plats på ett smakfullt och ansvarsfullt sätt.

Frågor om läsning

Här kommer mina svar påPlanströmsupprop om litteratursmak.

1. En bok som förändrat mitt liv

Jag tror inte någon bok förändrat mitt liv på något avgörande sätt, men några böcker som haft mycket stor betydelse för mig är Röda rummet av Strindberg, Om kärleken av Stendhal, Maximer och tankar av Chamfort och Så talade Zarathustra av Nietzsche.

2. En bok jag läser mer än en gång

Röda rummet läser jag om vart femte år. Sedan tål Brideshead Revisited av Evelyn Waugh och Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg flera omläsningar.

3. En bok jag skulle vilja ha med på en öde ö

På spaning efter den tid som flytt av Marcel Proust. På en öde ö behöver man något som räcker länge och som hjälper en att drömma sig bort.

4. En bok som fick mig att skratta

Lögnaren av Stephen Fry. Brittisk överklasshumor.

5. En bok som fick mig att gråta

"Det är 1988 och har precis börjat snöa" av Sigge Eklund. En av de bästa och vackrast skrivna svenska samtidsromanerna. Jag har inte lätt för att lipa men här föll det tårar redan på sidan 16.

6. En bok jag önskar hade skrivits

Min egen.

7. En bok som inte borde skrivits

Bestiarium av Mare Kandre. Den sämsta soppan som någonsin skrivits på svenska. Full av historiska faktafel (som dagerrotyper av papper ochen generell okunskap om 1800-talets samhälle), anakronismer, ologiska skildringar av typen en fotogenlampa som i nästa ögonblick är en gaslampa och havsanemoner som lever i en sjö. Sedan är språket fullständigt kräkframkallande. Döm själva: "Hjärtat klämde som ett djupfryst litet äppelkart i bröstet på honom, det slog knappt ty kölden hade fått kroppsfunktionerna att nästan helt stanna av, så det var i grevens tid han slog upp ögonen och till slut också satte sig upp."

8. En bok jag just nu läser

Querelle av Jean Genet. Mord och matroser, blandat med en portion bögsex. Kan det bli bättre? Dessutom läser jag Drottning Loanas mystiska eld av Umberto Eco och Elva minuter av Paulo Coelho. Den sistnämnda på rekomendation av min pojkvän och en väninna. Jag hade allvarliga tvivel eftersom jag alltid betraktat det som under min värdighet att läsa dålig litteratur. Men den här boken tycker jag om, åtminstone är storyn intressant.

9. En bok jag tänkt läsa

Birgitta Stenbergs nya bok. Älskar den tanten! Mats Strandbergs också. Den verkar dålig men jag vill bedöma det själv.

10. Skicka vidare till fem andra bloggare!

Jag vet inte. De bloggare jag känner gör ju inget annat än mal på om vilka böcker de läser eller vill läsa. Men Johan Hilton har varit tyst på ett tag. Pojkfröken har visst slutat att blogga. Men de bögar som är kvar på nätet då.

Lust före moral

Mårten Arndtzén hade en intressant poäng i sin Picassorecension igår:

För är det nån förklaring som ändå antyds här [till att Picasso blev 1900-talets kanske störste konstnärer], så är det att [...] han i viss mån valde bort moralen, indignationen över livets hårda villkor, över utanförskapet och fattigdomen - till förmån för lusten.

Det kan vara en bra utgångspunkt även när det är läge för indignation. För inte hade Picasso kunnat göra sitt ständigt aktuella magnus opus Guernica, utan att först måla Flickorna från Avignon?

Där kan det finnas nåt att lära, även för dagens konstnärer.

Den ligger i sin helhet här.

Allegorisk erotik

De mest kreativa konstnärerna måste vara de som lever under censur. Ty förutom sin konst, måste de uppfinna språk och sätt att yttra sig om förbjudna saker som till exempel sexualitet och politik utan att censorerna märker något. Iranska filmare använder till exempel arkitektonisk symbolik för att gestalta sex. Och Dmitrij Sjostakovitjs ändlösa turer inom Sovjetbyråkratin är något vi lär få höra mer av detta jubileumsår.

Jag kommer att tänka på det här när jag ser Trond Hugo Haugens verk på samlingsutställningen Kabusa Invited. Han visar bland annat skisser av bunkrar, men sammanhanget antyder att det egentligen handlar om erotik och erogena zoner. Ju tjockare väggar i bunkern, desto större verkan och tillfredsställelse om de sprängs inifrån. Det som ser ut att vara torra genomskärningar av krigsmateriel, blir porträtt av människans sexuella njutning, där kulmen är en skiss av en bunker med en stridsvagn på insidan. I det vulgärsexualiserade samhället uppstår ett behov att uttrycka sig allegoriskt om erotik för att inte försvinna i bruset. I det censorstyrda är det en nödvändighet för att överhuvudtaget synas. Utställningen visas på Kabusa Konsthall utanför Ystad och pågår till den 3 september. Övriga medverkande är Helen Edgren, Anders Sletvold Moe, Fredrik Norén, Lena Johansson och Viktor Rosdahl.

Ursprungligen publicerad i Sydsvenskan i början av augusti

Nödvändiga urvalsstrategier

De berömda och de glömda
– kvinnliga svenska modernister 1900-1930.
Mjellby Konstmuseum, Halmstad
Till den 3 september


Mollie Faustman - Gammal gård (1911)

Modernismen, med alla dess stilar och filosofier är sannolikt det viktigaste som har hänt konsten. Det är svårt att inte förbluffas av de oerhörda revolutioner som de första decennierna av 1900-talet förde med sig. Men jag har upptäckt att jag likväl går allt snabbare genom museernas samlingar av de internationellt uppburna modernisterna. Oavsett om man är hos Peggy Guggenheim i Venedig, George Pompidou i Paris eller Moderna Museet i Stockholm, är det ändå samma Picasso, Braque och Kandinsky som hänger där. Dessa giganters konstnärskap är så omsorgsfullt inpräntade i vårt kollektiva medvetande att den övervägande känslan när man konfronteras med deras verk, är en trött bekräftelse.

Nej, vid de senaste årens besök på museer i utlandet är det framförallt de lokala modernisterna som har fångat mitt intresse. Stora i sitt hemland, men inte lika internationellt inflytelserika – och framförallt inte lika ekonomiskt säkra som förgrundsgestalterna från Frankrike, Spanien och Ryssland.

I ett konstklimat med så ensidigt och starkt formulerad kanon, är just alternativa urval vad som krävs för att nya dimensioner ska kunna uppstå kring konsten. Ge mig en kanadensisk expressionist! En finsk futurist! Eller en svensk, kvinnlig kubist – som på Mjellby Konstmuseum utanför Halmstad.

Även om det är de konstnärliga aspekterna av urvalet som är bäst i Mjellby, är det omöjligt att bortse från de politiska; hur dessa konstnärer effektivt förringats av konsthistoriens män genom åren. Utställningen visar till exempel att det var en kvinnlig konstnär, Nell Walden (1887-1975), som redan 1915 målade den första svenska abstrakta målningen, och inte som så ofta påstås, Gösta Adrian Nilsson.

En annan föregångare är Ester Almqvist (1869-1934). Jag förbluffas av hennes realistiska målning ”Hängbjörken” från 1900. I virrvarret av blad och grenverk tycker jag mig se ett våldsamt snurrande ångmaskinshjul. Och i ”Sågverket, decembersol” från 1914 plockar hon fram skönheten hos industrin. Hon inkorporerar den i naturen, ja, i klimatet. Almqvist visar att det gamla och nya kan leva sida vid sida, till skillnad från de barnsliga futuristerna i Italien som ville störta det gamla i fördärvet.

Sista bilden i utställningskatalogen är ett självporträtt av Elli Hemberg (1896-1994). I bakgrunden syns en helt meningslös målning av en man som sitter och läser tidningen. Hon stirrar betraktaren uppfodrande i ögonen och klämmer nästan sönder en gul blomma mellan fingrarna. Det här är allvar. ”Du får en chans till”, väser hon. ”Jag har något på hjärtat. Om du inte bryr dig den här gången, kan du dra åt fanders!”.

Ursprungligen publicerad i Sydsvenskan den 12 augusti 2006

Vi lever.....

Jaha, så var man pånyttfödd....
I förrgår kväll så parkerade min pojkvän och jag vid Alexanderplats i Berlin för att gå och äta. Bilen parkerade vi bakom en 30 meter hög lyftkran som höll på att installera en glasvägg vid sidan av SAS Radisson hotellet.
Min pojkvän och jag satt i vår bil på den bifogade bilden mindre än en minut innan lyftkranen kollapsade och mosade vår bil, och 4 andra bilar. Mannen som installerade glasväggen uppe på lyftkranen krossades och dog omedelbart.

Själva klarade vi oss undan med glassplitter och skrubbsår då jag ramlade medan jag försökte fly från kranen när den kollapsade.

Klicka på bilden så kan ni se videon efter olyckan...

Vi hade änglavakt...Jag är glad att vi lever, ett tag till i alla fall....