Sunday, August 13, 2006

Nödvändiga urvalsstrategier

De berömda och de glömda
– kvinnliga svenska modernister 1900-1930.

Mjellby Konstmuseum, Halmstad
Till den 3 september



Mollie Faustman - Gammal gård (1911)

Modernismen, med alla dess stilar och filosofier är sannolikt det viktigaste som har hänt konsten. Det är svårt att inte förbluffas av de oerhörda revolutioner som de första decennierna av 1900-talet förde med sig. Men jag har upptäckt att jag likväl går allt snabbare genom museernas samlingar av de internationellt uppburna modernisterna. Oavsett om man är hos Peggy Guggenheim i Venedig, George Pompidou i Paris eller Moderna Museet i Stockholm, är det ändå samma Picasso, Braque och Kandinsky som hänger där. Dessa giganters konstnärskap är så omsorgsfullt inpräntade i vårt kollektiva medvetande att den övervägande känslan när man konfronteras med deras verk, är en trött bekräftelse.

Nej, vid de senaste årens besök på museer i utlandet är det framförallt de lokala modernisterna som har fångat mitt intresse. Stora i sitt hemland, men inte lika internationellt inflytelserika – och framförallt inte lika ekonomiskt säkra som förgrundsgestalterna från Frankrike, Spanien och Ryssland.

I ett konstklimat med så ensidigt och starkt formulerad kanon, är just alternativa urval vad som krävs för att nya dimensioner ska kunna uppstå kring konsten. Ge mig en kanadensisk expressionist! En finsk futurist! Eller en svensk, kvinnlig kubist – som på Mjellby Konstmuseum utanför Halmstad.

Även om det är de konstnärliga aspekterna av urvalet som är bäst i Mjellby, är det omöjligt att bortse från de politiska; hur dessa konstnärer effektivt förringats av konsthistoriens män genom åren. Utställningen visar till exempel att det var en kvinnlig konstnär, Nell Walden (1887-1975), som redan 1915 målade den första svenska abstrakta målningen, och inte som så ofta påstås, Gösta Adrian Nilsson.

En annan föregångare är Ester Almqvist (1869-1934). Jag förbluffas av hennes realistiska målning ”Hängbjörken” från 1900. I virrvarret av blad och grenverk tycker jag mig se ett våldsamt snurrande ångmaskinshjul. Och i ”Sågverket, decembersol” från 1914 plockar hon fram skönheten hos industrin. Hon inkorporerar den i naturen, ja, i klimatet. Almqvist visar att det gamla och nya kan leva sida vid sida, till skillnad från de barnsliga futuristerna i Italien som ville störta det gamla i fördärvet.

Sista bilden i utställningskatalogen är ett självporträtt av Elli Hemberg (1896-1994). I bakgrunden syns en helt meningslös målning av en man som sitter och läser tidningen. Hon stirrar betraktaren uppfodrande i ögonen och klämmer nästan sönder en gul blomma mellan fingrarna. Det här är allvar. ”Du får en chans till”, väser hon. ”Jag har något på hjärtat. Om du inte bryr dig den här gången, kan du dra åt fanders!”.

Ursprungligen publicerad i Sydsvenskan den 12 augusti 2006

4 Comments:

Blogger southern_comfort said...

Tack för denna förträffliga artikel - helt inspirerande och antagligen får jag åka hem vid tillfälle och insupa detta konstnärsskap närmare...

Den första kända helt abstrakta målningen utförd av en svensk kvinnlig modernist målades dock redan 1894 av Hilma af Klint under en teosofisk seans inspirerad av Madame Blavatsky (grundare av den teosofiska rörelsen). Målningen finns idag bevarad hos antroposofernas center i Järna utanför Stockholm. af Klint var också "best buddy" med Rudolf Steiner och kunde redan 1910 tolka Goethe och det sublima i färgen på et så speciellt sätt att hon idag jämställs med just Kandinsky etc.

Sorry Tor - kunde inte hålla mig, då jag skrev min avhandling om tidiga kvinnliga modernister redan 1988.

Ett annat spännande konstnärsskap i denna kategori är de psykotiska målningarna som skapades av Ester Henning under första delen av 1900-talet. Hon hölls inlåst på beckomberga och senare säter och kan anses vara vår egen version av Madge Hill eller t om Adolf Völfli.

Avslutningsvis så kan nämnas Hilla von Rebay som byggde Guggenheims konstsamling. Det är först nu på senare år som man upptäckt att hon också var en av det helt tidiga modernisterna. Tack vare henne kan vi idag upptäcka Rudolf Bauer som i många avseenden var den konstnären som Kandisky tog sin inspiration från.....

Mon Aug 14, 01:28:00 PM PDT

 
Blogger Tor Billgren said...

Ha ha, tack för kopmpletteringen. Hennings psykotiska målningar låter särdeles intressanta. Du borde sitta på en dammig konstistitution och skriva artiklar och inte åka runt jorden och jaga konst.

Mon Aug 14, 11:05:00 PM PDT

 
Blogger southern_comfort said...

No dust on me honeybunny...

Men när ni kommer till Berlin så lovar jag att visa dig innanmätet av STABIUDL...
StatsBibliothekUnterdenLinden...

Där kan vi snacka om damm...
Helt faschinerande - och längst in i de djupaste tarmarna av milsvida korridorer finns en juvel av verkförteckningar om modernistkonstnärer som fortfarande väntar på att bli återupptäckta....

Se det som en blandning av Albert Speer arkitektur, Alienskeppet Nostromo och filmen Brazil...

Tue Aug 15, 12:53:00 AM PDT

 
Blogger J.B.P said...

Hm, just det...Den där målningen av H af Klint var med på utställningen om henne på Moderna i vintras. Jag är ingen fan av hennes målningar, men hon var verkligen före sin tid.

Tue Aug 15, 12:17:00 PM PDT

 

Post a Comment

<< Home