Lust före moral

Mårten Arndtzén hade en intressant poäng i sin Picassorecension igår:

För är det nån förklaring som ändå antyds här [till att Picasso blev 1900-talets kanske störste konstnärer], så är det att [...] han i viss mån valde bort moralen, indignationen över livets hårda villkor, över utanförskapet och fattigdomen - till förmån för lusten.

Det kan vara en bra utgångspunkt även när det är läge för indignation. För inte hade Picasso kunnat göra sitt ständigt aktuella magnus opus Guernica, utan att först måla Flickorna från Avignon?

Där kan det finnas nåt att lära, även för dagens konstnärer.

Den ligger i sin helhet här.