Starfucker II

Det är tur att man sällan sysslar med nutida konst (jag håller mig mest till döingar...hehe) då 'contemporary' marknaden verkar vara helt urflippad i dessa dagar. Målningen ovan är skapad av kändiskonstnärinnan Elizabeth Peyton som bor i New York. Målningen föreställer basisten i Blur och målades 1997. När målningen ställdes ut senare samma år så såldes den för USD 30.000 på Gavin Brown Enterprise i New York. 2005 kostar samma målning USD 800.000! Helt urflippat för en konstnär som inte bara målar dassiga bilder från fotografier, utan också skrupellöst marknadsför sin talanglöshet. Man får anta att hon pökat många av de kändisar som hon har avbildat - annars vore det väl ingen 'bonus'...eller?

Målningen blev erbjuden till en av mina klienter i Florida som nästan gick på 'Peyton-valsen', men jag hann att stoppa den anförskaffningen, gudskelov. Sedan hade vi ett allvarligt samtal om smak, känsla för kvalitet, kejsarens nya kläder och så vidare. Det kändes bra att få re-boota klienten och jag hoppas nu att denne skall vara betydligt mer försiktig i framtiden, med att gå på vilken smörja som helst. Kommentarer till Elizabeth Peytons målningar välkomnas - who knows, kanske har jag missat vad all "hoopla" runt henne betyder.

Konstparty

Här kommer de efterlängtade mingelbilderna från mitt konstparty häromdagen. Tryck på bilderna för att se dem förstorade.

Jag och Matteo Rosa samtalar om vilket verk han ska visa under kvällen. Han gör oerhört subtila och vackra filmer.

Skoproblemet blir akut allt eftersom gästerna anländer.

Holländske Krist Gruijthuijsen och Caroline Elgh från CuratorLab. Krist och Johan arbetar på en gemensam bok om curatoryrket just nu.

Leif Holmstrand med väninna botaniserar bland mina böcker. "Den här har jag skrivit", säger han och pekar på sin briljanta diktsamling Stekelgång (Bonniers, 2002).

Journalisterna softar i salongen. Julia Svensson, krönikör på Ystad Allehanda, och Tor Billgren tittar in mot kameran. Tjejen som sitter på soffarmstödet håller på att översätta den amerikanska boken Gay History.

Matteo, Alexander Gutke och värden underhåller varandra med roliga iakttagelser. I bakgrunden syns en finsk konstnär med bostad i Malmö, ateljé i Helsingfors och pojkvän i Sarajevo. I höst flyttar hon till Istanbul.

Installation av Leif Holmstrand. Lite skrämmande för tjejen som blev inlåst på toan...

Joakim Borda med sin goda buffé i bakgrunden. Couscoussallad Casablanca med thaivårrullar och lichechutney.

Kl. 00.22. Jag diskuterar konstkritik med en turkisk konstnär från Critical Studies. Mycket insiktsfullt.

Den turkiska tjejen som jag konverserade med framåt småtimmarna. Förtjusande faktiskt.
artinstorage

Folklig curatorfest

Bordas och Lundhs Curatorfest igår var synnerligen lyckad – jag misstänker att det kommer upp bilder på bloggen inom kort. Matteo Rosa visade en fantastiskt rofull, behaglig och estetiskt fulländad film, och Leif Holmstrand en toalettinstalation – ett dussintal tripoder spunna av tvättlina som på ett mycket påträngande sätt påminde om någon sorts en lynchmobb. Fascinerande att man kan skapa en sån känsla av aggressivitet bara med några tiotal meter tvättlina...

Högt i tak vad konsten beträffar, således. Men när jag försökte spela musik av Merzbow var gränsen tydligen passerad och genast började någon klåfingrigt pilla på datorn för att byta musik. För några sekunder kändes det som att förflyttas till vilken före-Schlagerbaren-förfest med Gyllene Tider och Michael Bolton som helst... Men det gick över snabbt när Johans excellenta playlist tog över igen. Det kanske är för mycket begärt att gäster på en lägenhetsfest ska vilja lyssna på trash-maniac-noise – även om de är kulturellt högoktaniga konstnärer och curatorer?

Nu fick jag Tillvaratagna effekter med posten – Martin Sundbergs avhandling om Jan Håfström. Vilken fantastiskt vacker bok. I eftermiddag åker jag till Österlen och börjar läsa. Puss.

Helgen

Det har varit några intensiva dagar sedan Johan kom hit. I torsdags gick vi på presslunch på Konsthallen. Ernesto Neto visade hur man kunde leka med hans installationer och Lasse Söderberg visade anklarna. Osmakligt. Tyvärr fick jag inte tillfälle att presentera Johan för pontus Kyander, denne smög nämligen in och ut som en tjuv om natten och jag såg honom bara i ögonvrån när han sedan plötsligt var borta.




Jag och Billgren i en intensiv konstdiskussion. "Mycket taktilt, men det saknas något...Ljud!"


På lördagen var det dags för parmiddag hos mig. En nyanställd radiojournalist med pojkvän, en författare och konstnär med, eh, älskare. Samt jag och Johan. Jag serverade filodegsknyten fyllda med bladspenat och skogssvamp med en reduktion av balsamico och blodapelsin. Därefter en vegetarisk variant av Cochin-kyckling. Mascarponeglass med en bärsallad på björnbär, blåbär, hallon och vinbär.

style="float:left; margin:0 10px 10px 0;cursor:pointer; cursor:hand;" src="http://photos1.blogger.com/blogger/8022/1900/320/7.jpg" border="0" alt="" />

Efter middagen, när allt vin tog slut, begav vi oss till Brogatan för en sista drink. Johan var lite orolig att vi skulle få skamliga förslag av ett av paren (som egentligen inte är ett par, utan snarare ett menageri). Mycket prat om polyamori nuförtiden... Jag tror nog det låg lite debaucherie i luften, men...I'm just a little catholic boy.



Dagen efter brunchade vi på Kaffe & Konst. Gott och mysigt. Jag kände mig lite fransk och trots att jag på bilden ser väldigt bakful ut var jag inte det. Fast givetvis trött efter alla middagsförberedelser dagen innan. Efter brunchen gick vi till Saskia Breitenreichers utställning på Galleri 21. Spretigt och lite för mycket, men vi köpte iallafall en jättefin och rolig signerad multipel som vi ska ge bort i present. Jag reagerade med förtjusning på att utställningen var som ett konstvaruhus. Allt var till salu och det var smockfullt med grejer, en del ovanligt prisvärda.

På kvällen var vi ute med två utländska curatorer (däribland en grekisk tjej som bor i Istanbul och som berättade en tragikomisk berättelse om när de kraschade i farbroderns BMV) och Alexander Gutke med flickvän. Han är genuint trevlig och ovanligt medveten för att vara konstnär.

Dödsbo i New York

Landade i New York från Miami och precis brevid hotellet (Hotel 17) så ligger en Deluxe-loppis med varierat innehåll. I ögonvrån ser jag en kappsäck full med gamla skissböcker och allsköns bös, däribland gamla fotografier - ett av mina fetischistämnen (förrutom skor och böcker).
Naturligtvis dyker jag huvudstupa rätt ner i kofferten och börjar rafsa likt en tryffelgris...

Innehavaren av Deluxe-loppisen berättar att kappsäcken kommer från ett dödsbo från nån österrikare (eller var det en fransman....?) I alla fall så fick jag köpa rubbet för $ 10.00 och nedan finner ni ett urval av bilder från detta jättekap. Det var cirka 100 bilder i allt. Nån som känner en billig inramare?


Lite Kurt Schwitters varning här...hehe



Gayromantik...före matchen....?


Aj aj aj aj.......


Sexig kille på stranden..kolla badbyxorna..modell 1950...


Någon måste har sörjt.....


Världens mest sorgsna nudist.....


Världens tråkigaste modeller....


Världens tråkigaste sovrum.....underbart..



Hopp Hopp....eller snurr snurr....

Low balling with High rollers

Palm Beach Florida - nyss avslutad konstmässa i stan med hela drösen av underligt opererade kvinnor av obestämd ålder blandade med hysteriska italienska baronessor och annat löst patrast. Här handlades en Picasso för 40 Miljoner SEK hit, och en Canaletto för 135 Miljoner SEK dit. Sedan klagades det på att "wine by the glass" i baren kostade hutlösa $ 13 dollar!
Det är en fråga om 'don efter person' kanske? Vinet var ju gott i sig, men serverat till kvinnor utan smak som dessutom var småsnåla var en helt och hållet bisarr upplevelse...

En större samling av konst och viktiga historiska artefakter får man leta efter på denna planeten. Men så är ju Palm Beach en ö av pengar. Här kostar en pizza $ 31 och en coca cola $ 5, så det blir tydligt vad som gäller. Dessutom så är det WASP's som styr här. Det betyder (White Anglo Saxon Protestants) och därför är varesig svarta, judar, katoliker eller gud förbjude gay-människor välkomna på golfklubb, badhus eller tennisklubben. Everglades Club i Palm Beach har till och med fått en viss (tidigare) judisk familj att konvertera för att få tillträde. Även om man är en konservativ, superrik evangelist så kan man nästan glömma att få tillträde till champagneverandan på Everglades. En normal ansökan tar numera 40-45 år att gå igenom. Inte ens Georg Bush är välkommen här - utan att ha blivit inbjuden av en medlem. Vidrig inställning med vidriga människor - (se ovan)

Strax brevid så ligger Mar-a-Lago, Donald Trumps läskiga italienska kopiebygge. Gräsligt och dyrt. Där kan man softa i Louis XVI soffor och dricka konjak från 1905 för 35.000 SEK glaset.
Själv fick jag vara med på hästpolo häromdagen, vilket var en uppvisning till 'förmån för hemlösa kvinnor med barn i Palm Beach County'....erhh???....var finns dem nånstans????....här finns ju inga fattiga människor...haha

Till saken hörde att min väninna kände kvinnorna som satt i styrelsen av denna 'hjälpförening' så jag fick följa med i egenskap av 'exotiskt inslag'....och man fick minsann sjunga för sina förmåner. Efter att blivit intervjuad ca 25 gånger av 'Mrs. den och den', samt deras frustrerade döttrar och ännu värre, uttråkade söner, så var det nog för min del. Nu ville jag bara till New York och träffa normala människor. Men först en tur till Miami Beach och min gode vän författaren. Där blev det kroppsarbete då han behövde hjälp med att lägga takpannor som flugit av i den sista orkanen. Sedan åkte vi ned till stranden och Art-Deco kvarteren och lyssnade på salsa, åt som kungar och pratade konst hela natten lång. En restaurang att varmt rekommendera i Miami är Soyka, till trots för den förlegade interiören. Där äter man en underbar meny för cirka 40 Dollar. Sedan kan man slappa på S&S Diner - där alla Miamis C-kändisar hänger, översminkade och understimulerade...

Vidare till New York....återkommer med rapport.

Centrum och periferi

Först nu i samband med Moderna Museets Modernautställning 2006 har Stockholm fått upp ögonen för Anna Wessmans underbara lilla viskande ekorre. När periferins konst äntligen hamnar på huvudstadens museer och konsthallar är den redan gammal. Och då njuter periferins smågalleribesökare sedan länge av det nya.

Young, bright and beautiful

Joakim Borda, Karin Olsson och Rakel Chukri slog runt i Malmö en kall natt. Ni kan tänka er.

Lördag, snapshots.

Kl. 22.10. Casa Borda. "Från min bästa sida, tack"

Kl. 00.35. Brogatan. "Ja, vi kommer... Ska bara dricka upp först."

Jag skulle ha bloggat lite häromdagen, jag var lite ledsen nämligen och behövde en ventil, men istället börjagde jag spackla väggarna. Det är oerhört avkopplande att jobba manuellt. Man rensas på negativ energi och blir lugn till sinnet. Igår kväll fick jag ett rejält ryck och började dra bort tapeterna i hallen. Ska äntligen renovera färdigt har jag tänkt. Att jag inte är särskilt proffsig gör inte så mycket. Jag gillar det lite ruffiga resultatet, det är så osvenskt.

Fick nyss ett kort, men parfymerat brev. Den välbekanta doften fick mitt hjärta att hoppa till av glädje.

Munch rekordet....

Ni som kanske har läst mitt tidigare inlägg om Edvard Munchs tavla som gick på auktion i London igår, vet redan från gårdagens TV-nyheter att tavlan såldes för rekordpriset 72,5 Miljoner SEK! Därtill kommer en köparprovision på 13%. Så Munch är nu uppe i A-ligan tillsammans med Van Gogh, Picasso, Monet och Matisse. Köparen är än så länge anonym, men det lär visa sig inom de närmsta veckorna vem som verkligen ligger bakom förvärvet. I'll get back to you on that.

Fredag. Den här kvällen skulle jag kunna berätta mycket om, tex om den käre Johannes casanovabravader eller en viss Lundagård/Metro-reporters, eh... goda humör... Men jag nöjer mig med att nämna att jag dansade större delen av kvällen och på bussen hem bondade jag med en socialistkille med konstig accent och som efter varje mening artikulerade mitt namn. "Jooaakiimm." Hursomhelst var jag väldigt full så det var lite tryggt att ha sällskap en bit.

Dagen efter brunchade jag på Soft med min bloggkollega som planerade kvällens middagsbjudning. Senare på kvällen samlades jag, Nehrin, Rakel, Julia, Roland (aka Blondie), Dennis (en kille som jobbar med The Cardigans) och hans fru. Vi åt fois gras och en pastasallad med tryffel, ruccola och paté de canard, en jättegod sallad på limabönor, ostar och en massa
annat.

Samlar man mig, southern comfort och Rakel i samma rum blir det alltid skvaller på hög nivå och sexprat som skulle få Sex Inspectors att rodna generat. Det sorgliga är att jag av diskretion inte kan avslöja vad som sas... Men det var i alla fall den trevligaste kvällen på länge. Det enda ledsamma var saknaden efter Johan. Här kommer bilder.

Veckans tre höjdpunkter.

Den här veckan har ägnats åt mer nytta än nöje, men det hindrar inte att jag gör en lista över veckans höjdpunkter.

1. Brokeback Mountain. Fan vad snygg film. Men märklig. Trots att den är ganska fantasilös, lämnar man bion med en känsla av att ha upplevt något helt nytt. Det är lika segt och tystlåtet som i prettofilmen Den polska bruden, men ändå blir det aldrig tråkigt. Dock skulle jag ha velat se mer sex. När ska Hollywood influeras av den den nya franska realismen? Mer Baisse-moi och mindre Broarna på Madison County, tack.

2. Nyköping annonserar Johans utställning i DN. "Kom till Nyköping! Vi har ny konst!" Hur pinsamt provinsiell kan man bli egentligen? Hoopas att någon i den där hålan förstår sig på Johans och hans kollegers utställning.

3. Herr Planströms blogg (planstrom.blogspot.com). Jag är beroende. Jag läser nästan bara den numera. Men det är fruktansvärt irriterande att upptäcka att det finns en fascinerande människa i Malmö som inte tillhör min umgängeskrets!