Bloggtips

Johan Miderberg heter en kille som bloggar om konst, grafisk design och annat. Känner honom inte, men han verkar ha bra smak. Klicka på namnet.

Medievärlden alltså...

Ha ha! Hamnade på Johan Hiltons pojkväns blogg av en slump nyss. På en bild
(följ länken!) har han exakt samma svartvitrandiga tröja som jag hade på mig när jag hånglade med Hilton på Göteborgs filmfestivals fest i september förra året. I had it first! Tröjan alltså...

Ung konst

Ännu en långhelg. "Southern Comfort" återvände från Berlin för att hämta sina 1000 konstkataloger, vilket vi i torsdagskväll firade med att gå på Tempo och SMAK:s jubileumsfest på Konsthallen. Där fanns en jolle fullproppad med franska ostron som vi högg in i. Jag fick lust att recitera Rimbauds Bateu ivre, men hejdade mig. Jag var inte nykter nog att minnas. Personalen försvann en stund, men Mattias Kroon öppnade gentlemannamässigt ett åt mig. Jag fick dock spotta ut på både en och två skalbitar lite diskret.

Dagen efter åkte jag in till Lund för att bevaka karnevalen. Skulle recensera maten bland annat och blev magsjuk efter första testet. Samlade mig tillräckligt för att delta i ett radioprogram med Sydsvenskans Lundaredaktör Pia Röding. Det gick lysande, även om jag blev lite förvånad över hur lundensiskt kultursnobbig jag låter när jag pratar utan manus. Is that me? Mittemot radiotornet satt ett gäng killar och ropade/häcklade/hurrade. Svårt att avgöra vilket. En av dem var en underskön liten jurist som jag var tänd på strax efter att det tog slut mellan mig och Socialisten, hösten 2004. Efter att han hörde talas om att han var nr 1 på min "att fixa"-lista har han undvikit mig. Riktigt closet case.

Därefter en snabb vända på Metzgers vernissage. Skitdött. Åkte hem för att skriva och avrundade kvällen på Konsthögskolans fest i tangopalatset. Vi beställde in lite ljummet bubbel, prosecco, och jag återsåg den peruanske konstnären José Luis Martinat som håller på att förbereda en utställning på nationalmuseet i Lima. Vi hängav oss åt nostalgi för det gamla landet. Rötterna ni vet.

Jag dansade en stor del av kvällen och var förtjust över att min theme-song (Är det Blondie?) med refrängen "Tonight your hair looks beautiful" spelades. Och apropå hår lyckades jag idag rädda frisyren efter en tvätt med Matteos organiska naturschampoo. Naturen i all ära, men när det gäller skönhetsvård vill jag inte ha något som inte är utvecklat i franska eller japanska laboratorier. Med tvålar som möjligt undantag.

Även denna dag ägnades åt konst. Vi var på Rooseum för att ta en snabb titt och lasta på oss kataloger från forna utställningar. Därefter gled in på Konsthögskolans vårutställning. Med få undantag bara en massa skräp. Trista objekt utan syfte eller djupare mening. En del var sådant man finner på förberedande konstskolor. Tragiskt. Ett och annat var dock riktigt bra, som Kevin Murphys videoverk och installation. En film där han bla suger av parkstatyer respektive en grotesk babydocka som grät hela tiden.

Vi fortsatte till Mathias Kristerssons examensutställning på Peep. Det var vernissage. Mycket bra. Han sysslar med ljudkonst. Stötte ihop med Trygve Luktvasslimo (oanständigt namn!). Han är konsthögskolans mest eftertraktade bög vad jag förstår. Alla kärar ner sig i honom tydligen. Detta var andra gången vi träffades och han gav mig hela tiden den där diffusa bögblicken som kan betyda allt från att människan klär av dig naken till att han är välinformerad om dina snuskiga hemligheter. Men eftersom jag saknar snuskiga hemligheter...Je ne sais pas.

Metzger i lund

Idag var jag och tittade på Gustav Metzgers utställning som öppnar på Konstallen i Lund imorgon kväll. Han är en jätteliten gubbe som varit en konstvärldens doldis i många decennier trots att hans betydelse är enorm. Han deltog i de första FLUXUS-evenemangen och ställde ut med Josef Beys. Metzger är den autodestruktiva konstens fader och många har säkert sett filmen där han målar med syra på vinylduk i början av 60-talet. Nu när han börjar få sitt rättmätiga erkännande i konsthistorien försöker han förverkliga många av de spektakulära projekt som aldrig lämnat skisstadiet.

Pontus Kyander, som curerat utställningen, skyfflade omkring den söte lille gubben och pressfolket bland installationerna. Han borde få fria händer minst en gång om året att sätta ihop någon utställning, det blir alltid bra. Till skillnad från Lars O:s tråkiga försök. "Tack för pikaresken" viskade han till mig på vägen mellan verken. Han syftade ett personporträtt jag gjorde på honom där han skildrades som konstvärldens don Quijote. I alla fall gjorde han den kopplingen, jag tänkte mer på El Cid.

Anna från CuratorLab, som också jobbar på Konsthallen, berättade att de haft fullt sjå med att få ordning på grejerna. Dagen innan vernissage återstår mycket arbete.

Och så är Åsa Nacking tillbaka. "Jaså du hann komma hit? Så roligt! Jag trodde ni hade fullt upp med karnevalen" sa hon när jag tog för mig av den goda pastasalladen. Det var förstås inte så att det var min närvaro som var så efterlängtad, men tidningens. Gå och se utställningen medan Metzger fortfarande är i livet.

Lycka

Jag trodde inte att en gammal narcissist som jag kunde bli så här lycklig av en annan människa. Bara för att han är han. Det är liksom magi. Och ju mer vi pratar om den där kvällen i november, då vi dansade hela natten, desto starkare blir känslan att ödet grep in på något sätt, att det fanns en avsikt.

Rapport med eko

Asfalten krullar sig i värmen här i Berlin. 29 grader idag, ingen ljusning imorgon heller...
Lägenheten börjar ta form och skall bli en riktigt läcker liten "bachelor's pad" med bara mina böcker, stort barskåp, min säng (kan inte vara utan den) Jensen, you know..., och Folke Bensow bänken från 1925 till balkongen. Resten krafsar jag fram från obskyra 50-tals butiker i Kreuzberg.

Kvällen precis avslutad med ett antal vernissager på listan. Bäst var utställningen "Figural Abstraction" som öppnat på Vonderbank vid Unter den Linden. Massor med tyska superstars som Kippenberger, Immendorf, Baselitz - men också Warhol, Basquiat och John Chamberlain (bilden).

Berlin's kulturnomenklatura var naturligtvis på plats för att dricka av gratisspriten, men också en del eccentriska engelska och schweiziska samlare, som passat på att boka in sig på Hotel Adlon för ett par dagar av Berlin-treatment....

Själv så börjar jag förstå lite tyska och kan väl beställa de mest elementära rätterna på menyn. Fast jag har gjort en del rökare också. Enligt min partner så hade jag frågat en glasmästare ( som jag behövde till lägenheten) om jag kunde "knulla hans orm..."....ville ju bara fråga om gummilisterna till badrumsfönstret. Ja ja, så kan det bli ibland.

Jag har haft dåligt samvete för att ha uteblivit från min blogg så länge, men det skall bli bättring, det lovar jag. Fler spännande skvaller-rapporter och mer information om Berlin, för dem som önskar sig hit, förr eller senare så kommer ni allesammans...

Uppför floden, in i Zonen

Äntligen färdig.

På onsdag sänds programmet om konstnären Jan Håfström.



Den glömda staden. Karln bygger ruiner.



Ishavet.



Walker slår tillbaka


Sändningstider i P1:
Onsdag 10 maj 14.03
Torsdag 11 maj 18.15

Dessutom: Relaterad text på The Jet Set Junta.

Helgens vernissager.

Vernissage på Signal. Hälsar på curatorn Elena Tzotzi. Hon är en av dessa superbegåvade människor som man då och då stöter på i konstvärlden. Hon presenterar mig för en pillertrillad Sture Johannesson. Han är på gott humör och berättar om sin utställning i Munchen Gladbach som öppnar imorgon. Inne i galleriet blir det ett kärt återseende med Alexander Gutke. Det var ett par månader sedan sist, men han hade redan hört att det tagit slut mellan mig och Johan. Jag uppdaterade honom om min nya situation. Återsåg även en sommarklädd Johan Berggren. Ett tjusigt karlstycke.

Efter vernissagen begav sig kvartetten Tor & Erik samt jag & Matteo hem till mig för en espresso och ett glas vin. Maria låg på soffan i turban. "Det var lite primadonnelikt" kommenterade Tor på vägen ut. Vi fortsatte till Elastic där det också var vernissage och dessutom konsert. Norske Knut Henrik Henriksen ställde ut några fascinerande platsspecifika installationer/skulpturer som manipulerade rumsuppfattningen. Jag gillade dock mer hans installation i Hamburger Banhof en tid tillbaka (har bara sett den på bild) och diskuterade med honom en stund om pärlspont. Ett material han gärna använder sig av. "Det är mitt norska kulturarv" förklarade han.

Innan musiken började pratade jag en stund med galleristen Ola Gustafsson som berättade att det gått ganska bra på både Market och mässan i Köpenhamn. Jag berömde honom för att han kombinerar konceptualism med kommersialism, fast jag sa det kanske inte i de termerna. Jag är imponerad över hur mycket arbete han lägger på att marknadsföra sina konstnärer. Det är sånt som gör en bra gallerist.

Konserten var intressant och punkig. En kille i burkha tillsammans med vad-han-nu-heter från Galleri 21 samplade Miami Vice-temat med hårt elektroniskt skrammel. Det lät faktiskt bra, om än lite högt. Vi lämnade Elastic strax innan midnatt.

Det står skrivet i stjärnorna.

Dagens horoskop för Skorpionen iMetro:

"Du har en tid känt ett behov av att få uppskattning från ett speciellt håll – och du tycks nu kunna få den."

Tänk! Det slog in.

Konstdebatt hos Malte

Debatten om Marcus Andersson/Dorinel Marc på Moderna fortsätter. Nu på Malte Perssons blogg Apolloprojektet. Som vanligt tycker jag att jag är den enda som förstår sig på konst och har kastat mig in i diskussionen.

The Kleen Party

Nyss hemkommen från Stockholm. Björn af Kleen och André Johanssons valborgsfest var definitivt värt resan. Efter en mycket lång helg var jag dessvärre inte i mitt esse, vilket tycktes märkas för jag fick många kommentarer om att jag var ovanligt dämpad. Jag försvarade mig med att jag är gammal och blott skuggan av mitt forna hedonistiska jag. Ålder och häftiga förälskelser förvandlar tidigare passioner till ljumma tycken och skänker den ansatte ett drag av sinnesfrånvaro och melankoli.

Bortsett från att jag och Karin förföljdes av ständiga "Åhå, det är ni som är de andra två av Diagnos?" var det en angenäm tillställning. Jag ångrar inte min delaktighet i Diagnos, trots att det kostat mig karriären, men jag undrar hur länge det ska ta innan det glöms bort. Det fanns dock i all rättvisa enstaka personer som var genuint intresserade av min person, snarare än bilden av min person, och dem tog jag snabbt till mitt hjärta. Det var också dem jag talade mest med under kvällen; gott sällskap gör man rätt i att dröja sig kvar vid. Särskilt rara var Karins kollega Johan och Ponton-redaktören Martina Lowden. Den förre var uppriktigt övertygad om att jag skulle bli saknad när jag lämnar det här otacksamma landet och i den senare fann jag en valfrände som delar min smak för exotiska amourer och självrefererande litteratur.

Trots en närmast obegränsad mängd vin – det uppskattas att gästerna drack i genomsnitt 1,5 flaskor vin per person och drinkar därtill – var kvällen märkligt incidentlös. Det mest dramatiska var ett glas vin som spilldes på en vacker klänning och lite krossat glas. Värdarna var uppenbart besvikna.

Jag ska publicera bilder från festen på a shaded view on fashion imorgon, så här får ni hålla tillgodo med blott en beskrivning. Jag avslutar med iakttagelsen att de cirka 50 festdeltagarna var mindre kulturelit än väntat (förutom Björn och Marit Bergman, samt Ika Johannesson, Sebastian Suarez-Golborne och Malte Persson, var kulturpersonligheterna av lägre rang, vilket inte är sagt av missnöje, utan ren förvåning.) och att ett fåtal gäster var rent ut sagt obehagliga. Jag blev till och med förolämpad av en osympatisk "dam". Samtidigt erfor jag hur mycken skada mina forna skriverier tycks ha åstadkommit. Sebastian berättade nämligen att han blivit ledsen när jag för nästan ett år sedan skrev att han blivit tjock. Sammanhanget var att jag blev upprörd över att en så stilig kille låtit gå ner sig så. Nu var han dock fräsch och slim. En stolthet för latinopopulationen.

Festen hos mig

Konstnärssjälar. Ja, bredvid mig sitter Matteo, min italienska älskling. Andra gäster under kvällen var Rakel Chukri och tjejgänget, Sara Berg, Sydisreporter med gastronomiska färdigheter, Johannes Heuman, min brother in arms i kulturdelen som framöver ska jobba som radioreporter i Kristianstad och ett halvdussin andra.


Diverse Lundagårds-folk.



Jag står och pratar med Piotr Marciniak, Nöjesguidens Malmö-redaktör. I bakgrunden hans rara flickvän.

Maria i mitten, på soffan sitter jag med konstnärerna.
Martin Forssén, Metro-reportern Peter Herkel och Lundagårds egna fotomodell Johan Haqvil.

Strike a pose!

Avslappnade journalister, men Johan poserar vidare.

Leif Holmstrand, väninna, jag och Jonas Brun.


I förgrunden med randig tröja syns Viktor Ström, Lundagårds nya Björn af Kleen. Inte så mycket i attityd som i begåvning.