Metzger i lund

Idag var jag och tittade på Gustav Metzgers utställning som öppnar på Konstallen i Lund imorgon kväll. Han är en jätteliten gubbe som varit en konstvärldens doldis i många decennier trots att hans betydelse är enorm. Han deltog i de första FLUXUS-evenemangen och ställde ut med Josef Beys. Metzger är den autodestruktiva konstens fader och många har säkert sett filmen där han målar med syra på vinylduk i början av 60-talet. Nu när han börjar få sitt rättmätiga erkännande i konsthistorien försöker han förverkliga många av de spektakulära projekt som aldrig lämnat skisstadiet.

Pontus Kyander, som curerat utställningen, skyfflade omkring den söte lille gubben och pressfolket bland installationerna. Han borde få fria händer minst en gång om året att sätta ihop någon utställning, det blir alltid bra. Till skillnad från Lars O:s tråkiga försök. "Tack för pikaresken" viskade han till mig på vägen mellan verken. Han syftade ett personporträtt jag gjorde på honom där han skildrades som konstvärldens don Quijote. I alla fall gjorde han den kopplingen, jag tänkte mer på El Cid.

Anna från CuratorLab, som också jobbar på Konsthallen, berättade att de haft fullt sjå med att få ordning på grejerna. Dagen innan vernissage återstår mycket arbete.

Och så är Åsa Nacking tillbaka. "Jaså du hann komma hit? Så roligt! Jag trodde ni hade fullt upp med karnevalen" sa hon när jag tog för mig av den goda pastasalladen. Det var förstås inte så att det var min närvaro som var så efterlängtad, men tidningens. Gå och se utställningen medan Metzger fortfarande är i livet.