Tarmo Paunu på Galleri 21

I sin parafras på Edouard Manets Frukost i det gröna har Tarmo Pauno lagt till frukter i träden och tomteskogssvampar på marken – sådana med fönster i hatten. Flera målningar är befolkade av djur som tycks vara hämtade ur burleska barnböcker, någon sorts hybrider mellan harar och hundar. I ateljén ljuder förmodligen cirkusmusik av Nino Rota på högsta volym, och Federico Fellini ropar instruktioner i sin megafon rätt in i konstnärens öra.

Precis som i Fellinis filmer går religionen som en röd tråd i målningarna – dels i lätt blasfemiska och raljanta drag, som i Piranhas, där Jesus står på bottnen av Gennesarets sjö istället för att promenera på dess yta. Pirayorna kalasar på hans kropp – för dem utgiven… Men det tycks också finnas en djup och ärlig strävan efter andligt allvar, som i ”Before the night”. En androgyn figur strålar av himmelsk ro – eller buddhistisk extas – och vilar sina ögon på betraktaren.

Den naiva och valhänta stilen förmedlar någon sorts försoning och absolution. Man blir både strykt över kinden och kittlad mellan revbenen. Utställningen visas på Galleri 21 i Malmö och pågår till den 4 mars.

G. Månsson och J. Lindstedt på Estetica

Gertie Månsson och Jeanette Lindstedt arbetar med helt olika tekniker och motiv. Ändå känns det fullkomligt självklart att de presenteras tillsammans som på Galleri Estetica. Gertie Månssons målerisvit Noteringar hänger i långa rader på väggarna, som någon sorts anteckningar, fast med färg och pensel istället för penna och papper. Med form, färg och känslor, istället för ord och bokstäver. Och det är viktiga anteckningar, det känner man tydligt av det allvar och den tyngd de förmedlar.

Där varje målning av Gertie Månsson utgör en helhet, verkar Jeanette Lindstedts verk vara delar av en helhet – som om hon har hittat ett gigantiskt träsnitt som hon sedan har klippt i hundratals bitar och spritt i hela galleriet. Men något annat gör sig också påmint i de svartvita fragmenten. Skulle de inte lika gärna kunna vara delar av uppförstorade rutor ur till exempel Fantomen? Skuggan av en palm. Devils päls. Fantomens kalsongmönster. Den snabbproducerade seriekulturen möter den högestetiska japanska renheten.

Gertie Månsson och Jeanette Lindstedt: Strange Fruit
Galleri Estetica, Malmö
Till den 28 februari

Ursprungligen publicerad i Sydsvenskan.

Patric Larsson på Galleri Gamla Väster

Man har åkt tåg i sex timmar, kånkar väskorna genom stan och på stadsbussen och kommer slutligen fram till kompisens lägenhet där man ska sova på en luftmadrass efter den stora festen. Dagen efter är man tung i huvudet, har lite ångest, men är mest glad över att äntligen ha återsett vännerna efter så lång tid. Det blir ju inte så ofta nuförtiden. Man går en lång promenad och låter sig bländas av solen. Den kalla luften kyler näsborrarna, man sätter sig på huk vid den frusna sjön och kastar ut en sten som studsar med en spöklik klang. Snart är det dags för kaffe.

Det är den här typen av målade snapshots från intim vänskap som Patric Larsson visar på sin debututställning på Galleri Gamla Väster i Malmö. Ljusa bakfylledagar med spännande erotiska stråk. Scener som tyvärr alltför lätt glider undan och bleknar till töckenartade minnen – men som alltså lätt kan väckas till liv.

Patric Larsson
Galleri Gamla Väster
Till den 25 februari

(Publicerad i Sydsvenskan)

Kulturutflykt till Köpenhamn

Videostill ur Evergreen av Eva Koch.

I fredags åkte jag och M till Köpenhamn för en heldag av kulturella nöjen. Det skulle visa sig senare att finkultur i Danmark har mycket litet underhållningsvärde, men utflykten som sådan var mycket lyckad.

Först gjorde vi en räd på diverse gallerier. Icke-kommersiella Overgaden i Christianshavn har några av de mest imponerande lokalerna jag sett i genren. Enorma. Den här gången dessvärre fyllda med tråkig och banal konst, med undantag för en installation av Geirthrudur Finnbogadottir (som gick på Malmö konsthögskola samtidigt med M). I ett mörkt rum hade hon placerat en ring av stavformade högtalare från B&O och CD-spelare av samma märke. Ur högtalarna ljöd fragment av låten The Fear av Pulp, emblematisk för det förra milleniets slut. Installationen tar formen av en förhistorisk kultplats som fortfarande ekar av en döende civilisations sista suck.

Därefter gick vi på vernissage på Galerie Asbaek. Ett snofsigt galleri som frikostigt bjöd på snittar och vin samt några av danmarks stora namn. Eva Koch visade videofilmer från färöarna och i källaren, som är ett projekrum drivet av galleristsonen Martin Asbaek, visade Sabine Dehnel grälla fotografier och målningar. Fina, men kanske något intetsägande.

Efter en enkel middag (vi hittade ingen lämplig restaurang och det började snöa) begav vi oss till Islands Brygge för att se en performanceföreställning baserad på Tahar Ben Jellouns roman Sandbarnet och med samma namn. Mer än två timmars iscensatt högläsning summerar den upplevelsen. Det var inte lätt att skriva en recension av det eftersom jag hade gått dit med inställningen att jag skulle vara positiv, men gick därifrån med känslan av att ha blivit marterad. Men vinet var iallafall mycket gott, ett Alsace om jag minns rätt, och det gick bra att beställa under hela föreställningen.

Kvällen avslutades på en fest för performancekompaniet som hölls i ett slags representationsvåning på Vesterbro. Biedermeierinredning, kristallkronor, 1800-talsnationalistiska väggmålningar och kungaporträtt, samt egyptisk klubbmusik! Inte så mycket dans till en början, men efter midnatt började det ta sig och fler än en asfull gubbe i strumplästen shakade loss. Vi åkte hem.

Filmklassiker 2.

Snedtripp från 30-talet med Betty Boop, hennes hundpojkvän Bimbo och en dansande valross.

Filmklassiker 1.

Anita Ekberg och Joe Dallessandro i Killer Nun (1978).

Italienska klassiker 2.

Patty Pravo: La Bambola.

Italienska klassiker 1.

Mina: Un anno d'amore.

Debatten fortsätter

Idag lämnar Pontus Kyander sina synpunkter i konstdebatten i HD. Nu sitter jag och väntar på vad Vilks ska slugga till med på sin blogg.

(Jag har lagat Jensnerlänken nedan.)