Det rör på sig i den lokala konstvärlden. Malmö konsthögskolas galleri Peep flyttar till gallerikomplexet på Ystadvägen, Magnus Åklundh öppnar åter sitt galleri och Konsthallens chef lämnar Malmö efter några år av epokgörande utställningar. Malmö och regionen har under det senaste året konsoliderat sin ställning som ett samtidskonstens högsäte i Sverige. Men är det någon som bryr sig? Går någon av mina eventuella läsare och ser utställningarna jag tipsar om? Jag undrar. För på alla utställningar och vernissager jag besöker ser jag bara branschfolket — de som gör konsten, de som skriver om den och de som säljer den. Jag efterlyser en intresserad allmänhet.
1. Stereotype
Dunkers kulturhus, Sundstorget, Helsingborg, 17 februari till 27 maj
Annika Larsson är hypad bortom all rimlighet, kan det tyckas. Ändå går det inte att bortse från att hennes fixering vid maskulin maktkultur lyckas genomskåda den brutalt fallocentriska estetik som genomsyrar även de moderna mansmyterna och som sjuder av undertryckta homobegär, en estetik som i konsten renodlades av nazikonstnärer som Arno Breker men som aldrig riktigt försvunnit.
2. Jonathan Monk
Nicolai Wallner, Njalsgade 21, Köpenhamn, 11 maj till 2 juni
I en tid när konsten ofta är högtravande och gravallvarlig är det riktigt befriande med Jonathan Monks lekfulla attityd. Hans arbeten är i regel humoristiska och parodierar gärna konstriktningar som minimalismen, alltid med en rejäl punchline. Många konstnärer påstår sig vilja ta ner konsten från piedestalen, men Monk gör det övertygande.
3. 1001 Feelings You Must Feel Before You Die
Ping-Pong, Rådmansgatan 7, Malmö, 12 maj till 2 juni
När Trond Hugo Haugen ställde ut på Pictura i Lund i höstas skapade han en orkester av smattrande tv-apparater i ett mörklagt rum. Tillsammans spelade de en sällsam symfoni och utgjorde en av de vackraste videoinstallationerna jag såg under hela förra året. Min förhoppning är att Haugen ska lyckas upprepa en lika stark utställning på lilla Ping-Pong.
4. Jag drömmer om mitt gamla hus
Galleri Peep, Disponentgatan 10, Malmö, 5 till 13 maj
I den äldre generationen i min släkt grasserar en prousteansk nostalgi som ofta kretsar kring stora gamla hus, med kök och matsalar som minnets epicentra. Jag upplevde även själv några år av barndomsidyll och kanske är det därför jag är särskilt mottaglig för andras drömmerier om det förgångna. Alexandra Kucharskas examensutställning utlovar hela madeleinekakan.
5. Diagram
Rostrum, Västergatan 21, Malmö, 7 maj till 7 juni
Lars Lengquist och Anders Granberg bygger något slags mikrolandskap med arméer av målade små gubbar. Är det Gud som tittar ner på människorna?
/ Joakim Borda