Konst och skulptur

Måleriets död och huruvida det var möjligt att gå vidare efter lanseringen av monokromen är något många konstnärer har grubblat sig halvt vansinniga över. När Torsten Andersson tyckte sig ha löst problemet i mitten av 60-talet med målningar som Källan och Molnen mellan oss, isolerade han sig på landet och kunde inte röra en pensel på sex år. Lösningen gick ut på att kombinera måleri med skulptur, där han lät måleridelen avbilda skulpturdelen, vilket han sedan utvecklade till att porträttera fiktiva skulpturer. Detta har blivit något av det mest fascinerande och förnämsta som har skapats inom svensk konst.

På Galleri Gamla Väster i Malmö presenteras just nu debutanten John Philip Edstrand, född 1979. Han utforskar samma gränsland mellan måleri och skulptur, men där Andersson är återhållen och reducerad, är Edstrand grotesk, översvallande och motbjudande. Så heter utställningen också Svulstens tid. Målningarna föreställer glasskulpturer som för tankarna till organ, slem och filmen Alien. Men de avmålade skulpturerna tar form och väller upp över dukarnas ytor som jäsande deg. Plötsligt ingår det avbildade föremålet i själva tavlan – och inte alls på något banalt sätt som en Mona Lisa med lösnäsa, utan genom omsorgsfullt och skickligt måleri- och skulpturarbete.

Det är inte alltid resultatet övertygar, men målningen/skulpturen Kola är en riktig fullträff. Det är otroligt att se den avbildade kolan övergå i rinnande tredimensionell form. Utställningen pågår fram till den 26 november.


(ursprungligen publicerad i Sydsvenskan den 18 november 2006)