Frälsning i Paris

Efter hysterin i London med konstmässefrosseriet för en månad sedan och efter "naughty boy in Dubai" (preskibierat nu)..så landade man i Paris och FIAC mässan. För första gången på 12 år så hade man hittat hem till Grand Palais och det gjorde naturligtvis hela "projektet" att behöva asa sig till Paris en mycket trevligare upplevelse. Staden är som vanligt, "våcker" som Göte Johansson från Skövde brukade säga i P3 på 80talet, men Paris människorna är såååå snobbiga, sååå otrevliga och såååå byråkratiska....Avskyr det! Dessutom så är det svindyrt.

Så med en väska fylld med passande spydigheter, frätande syra och mina klienters inköpskontanter begav man sig till VIP öppningen...I Paris betyder VIP verkligen VIP och man har en separat ingång vid sidan av Grand Palais (så att inte beblanda sig med pöbeln) och taxi-preferenser, gratistidningar i drivor, gratis champagne uppe på "professionals"-balkongen och bla bla bla....inkluderat Armani Code parfym presenter, som jag gav tillbaks till marketing-pinglan...."Not interested, sorry - CODE smells like my ex.boyfriend and that's more Supermercado than SuperVIP....nice try.."

Efter powershopping och psykobabbel med årets Marcel Duchamp Prize vinnare Bruno Peinado (som min kompanjon passande nog hade köpt en skulptur av bara 3 veckor innan utmärkelsen...hmmm) så var det dags att besöka Art Lounge i Pierre Cardins gamla lokaler vid Champs Elysses...fräck och läcker liten mässa med intim känsla och ganska avsänd atmosfär...till trots för den gamla vanliga mässkonsten med "handväskeskulpturer", cash and carry tavlor och håriga tvålar under små glasmontrar. Tillbaks till FIAC och betala för mina klienter som köpt foto av Olaf Breuning (mot min rekommendation) en Lucio Fontana "Concetto Spaziale" (absolut - always), en tidig Niki de Saint Phalle relief från 1963 (duger) och en väggskulptur i rostfritt stål av min nye Indiske favoritkonstnär Subhod Gupta (Mums)...

Eftermiddagen ägnades åt tidig middag alt. sen lunch på Allard i Saint Germain. Franska floskler, fransk über-snobbighet, 1 stjärna i guiden och i sällskap med min väninna Valerie - Paris superbitch no1, med adelsring - eld i munnen och is i ögonen och tillika dottern till en av Paris mest legendariska konstsamlare....så det var som en scen tagen ur "Gosford Park" fast ingen blev mördad och allt föregick på franska. Rådjursgryta med sockrade morötter, små pajer med köttig fois gras, och en hemgjord mjukglass som jag spillde en tår över. kommer aldrig att ha råd att gå på Allard ensam, antingen blir jag utkastad eller så gör jag bort mig, eller så får jag diska i köket till nästa decennium för att betala notan.

Hela Paris resan kulminerade i besöket på La Maison Rouge / Fondation de Galbert där min väninna Katia's far inviterade att se hans privata konstsamling som han arbetat på i 50år. Utställningen fullständing omdefinierade min uppfattning om konstsamlare och jag måste säga att jag har inte varit så traumatiserad de sista 10 åren över en enskild mans vision och passion över konsten, dess funktion som intellektuell sparringspartner och ett fönster mot det vi alla känner intuitivt men aldrig kan uttala, en slags spiritualitet...jag blev totalt överrumplad och stum.

Nu hör det till saken att min vännina Katia är ganska pratsam av sig och så länge som jag känt henne så har hon babblat om sin konstsamlande pappa och hur hon vuxit upp med en massa "grunkor" och hur svårt det alltid var för henne att få kontakt med sin far som alltid prioriterade sin samling över sin familj. Tragiskt men sant, och hälften av hennes babbel gick in i det ena örat och ut ur det andra. Fast jag fick samla mig och be om ursäkt samtidigt då jag insåg att denne man var den siste seriöse konstsamlaren av den gamla sorten. Ungefär som nyss bortgångne Pontus Hultén, minus museeirollen.

Alla 1900-talets viktiga konstverk finns i denna samling. Det som definierat vårt kritiska tänkande runt 1900talets konst och dess resa från avantgardism via modernism till postmodernism och hyperverklighet fanns i Perlstein's hus i Antverpen hela tiden, i tysthet....Man Ray's taktometer med ögat "Indestructible Object"(yes), Gordon Matta Clarks förstlingsverk (yes), Dan Flavins plastic light (minimalismens förlorade graal, nu visad för första gången sedan 1968), Man Rays kvinna som cello (yes), Duchamps underwood skrivmaskin (yes), Francis Picabias 291 och Paroles (yes), Yves Tanguy surrealist landskap från 1935 (yes), Bruce Naumans WAR och head (mycket passande yes), Rebecca Horns skoskulptur (rungande yes), Erwin Blumenfelds ikoniska "Le Dictateur" från 1936 (ren pornografi), Magrittes "Le Viol" originalversionen (mmm), Man Rays originalporträtt av Antonin Artaud från 1929 (har bara sett i böcker), Carl Andrés "18Copper", gjord samma år som han mördade sin fru och kanske medverkade som mordvapen (hade bara hört om denna skulptur via hörsägen), Anges Martins Brown composition'62 (definierade det feministiska minimalistmåleriet), Joseph Kosuth "Radiator" (jajamän), Haim Steinbachs consumption sculptures (föregick Koons), och så vidare och så vidare.....

Denna utställning som pågår till och med Januari 2007 är ett MÅSTE får den som önskar att förstå vad 1900-talets konst handlar om....den som missar denna unika utställning får stå i skamvrån....det är klart den bästa konstsamlingen jag någonsin sett....jag har redan kapitulerat!
Naturligtvis så bjöd jag Katia på middag och bad om ursäkt och lät hennes "I told you so" skölja över mig.....

Nu far jag vidare till New York och auktionerna där i nästa vecka....där finns en Ernst Ludwig Kirchner målning som kommer att bli en sensation....och kanske rekordpris för tyskt expressionistiskt måleri. Som ett sista skvaller så kan nämnas att Jackson Pollock målning Number 5 från 1948 såldes privat igår som världens nu dyraste målning. David Geffen (Michael Jacksons gamle vapendragare) behövde pengar att köpa Los Angeles Times och sålde målningen till en Mexikansk privatsamlare för 140.000.000.00 Dollar (1007097860.-) En miljard Sju Miljoner Nittio Sju Tusen Åtta Hundra Sextio kronor.....ville bara "skriva" det också, och affären gjordes upp av snyggingen Tobias Meyer från Sotheby's (ni som googlar Tobias - han har redan en pojkvän...har redan kollat...hahahaha)