Bloggdebatt: Glamorprinsessans naziflirt

Jag brukar inte ge mig in i bloggdebatter, men tidigare i vår skrev jag några inlägg till försvar för Markus Andersson på Malte Perssons blogg Apolloprojektet (Tryck på länken för en mer utförlig beskrivning av min ståndpunkt). Andersson har sedan Moderna 06-utställningen attackerats flitigt för sina nationalromantiska målningar och i stort sett alla kritiker har avslutat sina anfall med argumentet att han är en usel målare.

Jag tyckte annorlunda och försvarade hans integritet som konstnär. Huruvida han är nazist eller liknande, som de flesta tycks anta, eller inte, har inget med hans kvalitet som konstnär att göra. Céline var inte en sämre författare för att han var antisemit och fascist. Naturligtvis kan man diskutera vad konstnärernas politiska ideologier har för påverkan på deras arbete, men att döma ut en konstnär för tematiken i verken är lika absurt som reaktionärt. Det kan vara värt att påminna att mycket av den samtida konsten och litteraturen är omoralisk eller stötande. Om inte för oss västerlänningar så i varje fall för någon annan. Hursomhelst tycker jag att Andersson, må vara omedvetet eller på trots av hans avsikter, belyser och ifrågasätter konstens roll som ideologisk produkt, i synnerhet estetisk ideologi. Genom att avfärda modernismen som referenspunkt och istället vända sig mot 1800-talets akademimåleri och naturromantik ställer han även viktiga frågor om konstens identitet och historia.

Nu diskuteras Markus Andersson igen efter att Karolina Lassbo på Glamourbloggen avslöjat att hon står modell i bikini för en ny målning av Andersson. Somliga reagerade på detta och bad henne förklara sin inställning till Anderssons påstådda främlingsfientlighet/nationalsocialism. Det kunde hon gjort enkelt genom att svara att hon tyckte om idén till målningen och att den inte ingår i något skumt sammanhang samt att hon inte har fått intrycket att Andersson skulle vara nazist.

Men istället för att hänvisa till konsten, hänvisar Lassbo till juridiken och en hemmasnickrad språkfilosofi. Varför ska man låta Hitler lägga beslag på ordet nationalsocialism? frågar hon sig och argumenterar för ett reclaimande av ordet.

Bortsett från att det var nazisterna som myntade begreppet och att det är synonymt med nazism, liksom socialdemokrati i Sverige är synonymt med partiet socialdemokraterna, kan man fråga sig vad någon icke-nazist skulle ha för glädje att av att göra det ordet rumsrent. Sedan drar hon en välbekant harang om att svenska flaggan och nationalstoltheten ska befrias från extremhögern. Eller nej, hon kallar dem aldrig vid namn, men vi vet ju vad det är för några hon syftar på. Sist jag kollade var det helt ok att ha svenska flaggan vajande i trädgården och utbrista "Blott Sverige svenska krusbär har!" Men det är egentligen en annan diskussion. För det som kunde ha varit en intressant fortsättning på debatten om konst som är obehaglig eller går mot strömmen blir istället en trist drapa a la tidigt 90-tal. För jo, som körsbär på toppen har Lassbo smaklösheten att dra till med ett gaskammarskämt.

Tack till de två vettigaste bloggarna Silverfisken och Goesta på Det ljuva livet för att de lyfte på kjolen. Det var inte så glamoröst där under trots allt.