Stridsflygandets dilemma

Konstnären Simone Aaberg Kærn kommer undan med sin naiva charm, när hon i ena ögonblicket kritiserar USA:s militära makt över luftrummet, och i det andra vädrar sin dröm om att själv få bli stridspilot. Ingenstans i filmen "Konsten att flyga till Kabul", eller i utställningen "Open Sky" på Malmö konsthall reflekterar hon över vad det egentligen innebär att vara stridspilot - nämligen att tvingas lyda order. Trycka på knappen och släppa lös himlens eld.

En som inte blundade för denna motsättning var poeten Åke Hodell (1919-2000). Drömmen att flyga gjorde att han utbildade sig till stridspilot. Vad fanns det för andra möjligheter på 30- och 40-talet? En kraschlandning 1941 satte stopp för pilotkarriären, och hans liv som poet och konstnär tog vid. 1962 skrev han "Ikaros död", ett diktverk som gestaltar just stridsflygandets problematik. Drömmen att få flyga - kanske den vackraste av alla drömmar
- kombinerad med det fasansfulla i att behöva släppa sin bomblast över människor. Piloten i "Ikaros död" tar den moraliska konsekvensen av situationen och väljer, i vad som måste vara svensk litteraturhistorias mest skälvande och gripande rader, att krascha sitt plan i havet istället för att trycka på knappen.

(Ursprungligen publicerad i Sydsvenskan.)