Konstmässa och antimässa i Kbh.

Sent omsider en rapport från helgens konstupplevelser. Det blev en del, jag och M kunde igårmorse konstatera att vi nästan överdoserat med samtidskonst. lördag eftermiddag åkte vi till Köpenhamn för att besöka konstmässan där. Jag hade fortfarande en del otäcka minnen från förra året, bla en hiskelig Karel Appel-målning med en handskriven prislapp på 1, 3 miljoner dkr. Men i år var det betydligt bättre måste jag säga.

" align="bottom" />

Today is my Birthday av David Shrigley.

Galleri Opdahl visade Jone Kvies rymdhjälm (se ett tidigare inlägg från januari i år) och några fina diagramteckningar av Jimmie Durham. Bäst var nog Galleri Nicolai Wallner som visade David Shrigley, Jonathan Monk, Jeppe Hein och flera andra. Mycket bra verk generellt och fint presenterat. Jag blev särskilt förtjust i en serigrafi av Shrigley med texten: "News. Nobody Likes You." Bredvid visade Galleri Brandstrup en ojämn blandning av arbeten. Plus för Bjarne Melgaard, minus för Fredrik Raddum. Den senares installation/skulptur av en Giraffhals med en gul gunga fastknuten kunde möjligen roa enfaldiga barn, men knappast mig. Melgaards verk var dock en liten besvikelse såtillvida att de var mer städade än vad man är van vid med honom. Skulpturerna kändes väldigt traditionella och tråkiga. Inte en kuk så långt ögat nådde, inte ens i teckningarna. Vad har hänt?

Från den svenska sidan sundet fanns det en hel del utställare. Anna Lings teckningar på Elastic påminde om japanska Zen-landskap och var mycket fina, liksom Per Mårtenssons små realistiska målningar. De har jag varit förtjust i länge. Hans abstrakta golvmålningar övertygar dock inte. Jag är sedan länge trött på monumental landstingskonst. Dock, stjärna i kansten för att de visades staplade på varandra. Som installation funkar de.

" align="bottom" />

All Potatoes (2002) av Clay Ketter.

På Magnus Åklundh var det idel storheter. En mycket fin spackelmålning av Clay Ketter i behändigt samlarformat, några slarviga, om också charmiga, teckningar av Sirouz Namazi samt objekt av David Svensson föll mig alla i smaken. Svensson är kanske inte den mest originella av unga konstnärer, men hans verk håller mycket hög kvalitet och kan varmt rekomenderas.

Stockholmsgallerierna visade typisk Stockholmskonst. Alltså tråkigt realistiskt måleri med naiva inslag i kalla färgskalor, gärna med lite grälla färgklickar här och var. Lena Cronqvists ande vilar tung över huvudstaden kan konstateras.

Därefter begav vi oss till Islands brygge för att gå på den alternativa konstmässan. Jag hade väntat mig en massa "street art", men blev positivt överraskad av att finna mestadels bra samtidskonst. Vet inte om det var den inbjudande atmosfören, men jag gick omkring välvilligt inställd till det mesta. Av några från ett videokonstkollektiv fick jag en samlingsdvd med verk från i år. Ganska bra faktiskt. Måste se om den igen några gånger dock. Har inte sorterat alla namn och intryck än, men ett namn jag vill lyfta fram är tyske Andreas Koch, vars svartvita installation var väldigt lyckad. Jag är svag för deppig arkitekturinspirerad berlinminimalism.

" align="bottom" />

Detalj ur installationen Backdrop (2006) av Andreas Koch.