ShanghaiTriaden

Hemma i Berlin igen efter 10 sanslösa dagar i orienten + en liten Dubai bonus innan Paris.
Shanghai, denna skitiga, smoggiga stad som gömmer den vackra flodgatan "The Bund" bakom en skog av skrikiga hemmabyggen och anabola skyskrapor.

Mitt i smeten så spirar den nutida Kinesiska konsten på Shanghai Biennalen. Temat för denna gången var passande nog "Hyper Design", vilket kan behövas. Naturligtvis så var dörrvakerna utstationerade av "staten" och hade en hel del att lära av ordet "service" och gästvänlighet.

Faktum är att dörrvakterna var utstationerade av Kinesiska militären och skrämde livet ur utländska "biennal gamar"....bl a stukades en hand på en berömd Österrikisk curator som råkat glömma sitt VIP pass och blev sonika armbruten och utkastad vid entrén. Resten av besökarna fick vackert sälla sig till skaran av lokala inbjudna och uppleva kinesiskt "översitteri". Väl inne på Shanghai Art Museum så fick man se det alla bara pratar om här hemma i Europa - en grupp av kompetenta, ambitiösa, villiga och intressanta konstnärer som faktiskt har nåt viktigt att säga.

Även de mest ytliga och karikatyrmässiga profilerna verkade ha en annan resonansbotten än de man upplever bland konstnärer från "den gamla världen" - vår värld. Just hemkommen så känner jag en slags sorgsen trötthet vilande över Paris, Berlin, Malmö...och och och. Var tog vår framtid vägen? Den utspelar sig definitivt inte här - det kan jag lova. Framtiden utspelar sig just nu i asien och i delar av mellanöstern med ofattliga tillgångar som iscensätter byggerier och projekt som vi bara kan drömma om. Shanghai är precis som Blade Runner, fast utan rymdskepp kanske skall tilläggas.

Staden har 27 milj. innevånare fast bara 15 milj. "officiella". Varenda centimeter av staden är kartlagd och används till nånting. Antingen lagar man mat, läser läxor, sover i en skottkärra, pinkar, kräks eller till och med prokreerar. Gränsen mellan offentligt och privat existerar nästan inte och gör befolkningen otroligt självupptagna, agressiva och otrevliga. Shanghai är varesig vackert och befolkningen ens trevlig, men den är intressant - mycket intressant. Varför vet jag nästan inte - jag har inga referensramar för hur man planerar denna märkliga framtid att spelas ut.

Söker svar på biennalen...och finner att många uttryck kommer från en annan hårddisk är våra. Empiriskt tänkande, logik, till och med självreferenser är olikt vårt tänkande. Man har gjort ett litet försök med hjälp av franska och engelska curatorer att illustrera detta, men jag känner mig fortfarande otillfredställd eller snarare förvirrad. Så jag går på det jag gillar, ser på teknik, utförande, innehåll, använder mig av den sedvanliga reduktionstänkandet...litar på mina ögon.

Hittar ett par visuellt intressanta verk av konstnärer som jag inte kommer ihåg. Ett par västerländska konstnärer har slunkigt med i bara farten och jag fäster mig speciellt vid den Finske konstnären Ilkka Halsos drömlandskap i en framtida värld där natur har reducerats till preservation och museum. Mycket träffande i denna otroligt skitiga stad. Det andra skandinaviska inslaget är Annika Larssons video med svettiga hockeyspelare, otroligt boring för de kinesiska besökarna...stor gäspvarning, till trots för att videon faktiskt har merit.

Jag fastnar också för den Singaporianske konstnären Lim Joo Hong (som desvärre dog en tragisk död förra året) med vackra stiliserade och vagt konstruktivistiska bilder av formalistisk rytmik, baserat på traditionella Kinesiska bläckteckningar. Till saken skall tilläggas att Joo Hong inte har vidrört några av sina egna verk utan dem är skapade utifrån en förpreparerad bläckstråleskrivare, hemmagjord datakodning och uppkopplad till hans egen hjärnaktivitet via sensorer. Resultatet är ett slående vackert avtryck från hans "tankeverksamhet". Ett unikt sätt att illustrera ordet kreativitet, om det nu går. I alla fall så blir hans sena verk dystra och mörka bilder med tunga röda färger, precis som om blodet är på väg att stelna och försätta konstnären i den djupa dvalan (komat) före döden. Bläckstråleskrivaren blir hans sista katalysator innan färgen torkar och allt blir omöjligt.

Nåväl, efter en överdos av konst, sedvanlig turistrunda och båttur på Shanghai floden så landar man naturligtvis på den enda bögbaren i stan "Eddy's". Homosexualitet är fortfarande olagligt så här känns det extra spännande att vara "naughty", fast det är precis som på andra ställen. Obligatorisk "smelly-bitch" som dörrvakt. Skrikig och hysterisk ägare som agerar hönsmamma (till trots för fågelinfluensan) och inte minst importerade muskelberg med skinande vackra tänder och stort "paket" som bartenders. Ja ja....sa jag till redaktören för FlashArt, sak samma "everywhere"

....."You are Here"....

Återkommer med sällsamma historier från Dubai....