Ny roman om konst och bögsex.
Konstvetaren och curatorn Måns Holst-Ekström debuterar snart skönlitterärt med en roman som kombinerar Art in Storage's främsta intressen: konst och bögsex. Romanen, som förefaller vara självbiografisk (i vilken grad är öppet för spekulation än så länge), har arbetstiteln Italien och kommer att utges på Bo Cavefors förlag. Efter att ha läst utdrag verkar det mycket lovande! En vacker och ren prosa som tycks förena den samtida svenska stilen (fragmentarisk, familjär, enkel med lite staccatorytm – i min mening till fulländning utvecklad hos Mats Kolmisoppi och Sigge Eklund) och den mer ornamenterade, intellektuella stilen hos anglosaxiska författare som David Leavitt och Edmund White, dvs Henry James efterföljare i den samtida gaylitteraturen. För övrigt är Holst-Ekströms text laddad med samma melankoliska uppgivenhet som är kännetecknande för James prosa, ett slags fatalism som gestaltas genom torra konstateranden och iaktagelser av världslig skönhet. Konsten som metafor och ikon för själens längtan till renhet och upphöjelse, naturen blir bilden av dess frihetslängtan och en vacker tekopp det lilla halmstrået man griper tag i för att inte sjunka.
Ytterligare ett utdrag ur Italien kan läsas här.
11 Comments:
Jäsiken så bra utdragen var! Ett givet köp när den nu kommer...
Mon Jul 17, 09:06:00 AM PDT
Jag tror jag tycker den är för kitschig för mig, men jag kommer förmodligen läsa den.
Tue Jul 18, 02:24:00 AM PDT
Kitsch? På vilket sätt? Den är väl snarare jättepretto, som en engelskspråkig roman. Liksom dem fylld av italienska palazzi, historiska och litterära anekdoter, etnografiska iakttagelser och renässanskonst. Calinescu skriver visserligen att man kan betrakta kitsch som en banal form av romantik, att kitsch "ersätter en historisk eller nutida verklighet med klichéer", men jag tycker inte att Holst-Ekström gör sig skyldig till det i dessa kapitel. När liv smälter samman med litteratur får vi det utsnitt ur verkligheten som Zola och Flaubert talade om.
Min vän beklagade sig angående boken Italien att han var trött på självutlämnande litteratur (låt vara att han är en smula rädd att figurera i romanen för en pinsam påstötning), men vi lever i en postimaginär tid där fantasin har spelat ut sin roll. Författaren som mytoman har om än bara tillfälligt övervunnits av författaren som regissör och dramaturg av sitt eget liv.
Tue Jul 18, 05:39:00 AM PDT
Herr P: innebär det att jag i så fall också är kitschig i och med att jag tycker om utdragen ? (eller är jag jättepretto?)
:-)
Tue Jul 18, 06:56:00 AM PDT
För mig blir det nog kitsch, oavsett med vad man ersätter verkligheten med. Men visst, den är pretentiös också. Jag benämner dessutom förmodligen alldeles för mycket som kitsch.
Mmm, tyvärr är den dramaturgiska livs-ego-författaren tillfälligt rådande. Så därför tycker jag ni ska läsa andra romantiska kitsch-pretto-författare, Jeanette Winterson till exempel av vilken särskilt "Powerbook" kan rekommenderas (svensk titel).
Tue Jul 18, 02:16:00 PM PDT
Jag är "livs-ego" och jag gillar realism. Fiktion som är för frikopplad från författaren är som tråkiga sagor för barn. Vi vet att Snövit och Törnrosa inte existerar eller har existerat. Hur kan de engagera oss?
Tue Jul 18, 04:59:00 PM PDT
Att jag kommer att bli inkluderad i hans roman är knappast troligt, eftersom min indiskretion var så obetydlig att den inte beärar en andra tanke - det var inte det jag kommenterade, snarare det faktum att jag var trött på självrefererande bla bla bla, sockrat med lite (boring) sex, planterat i (ljuvlig) arkitektur och serverat som någon slags sorgsen "revelation" att människan lever, till trots för att han har den olyckliga lotten att ha blivit konstkritiker.
Who the fuck cares om författaren är "ombytlig" och blir knullad på ett köksbord i Italien - att jämföra MHE med Zola gav mig ett rejält gapskratt som jag är skyldig JPB minst en bra prosecco för... :-D
Jag håller inte med att vi lever i en post-imaginär tid - vi lever snarare i en hyper-imaginär tid, där individer också kan inträtta sina liv med Törnrosa och Snövit som bas och samtidigt leva i en parallell verklighet. Våra sinnesaggregat idag är så överstimulerade att det kan tyckas lättare att klä dem i en ego-sorgsenhet,[som MHE] istället för att våga tappa av dem på den kreativitet som dem besitter. Det imaginära har blivit en teater som blickar inåt snarare än utåt, med resultatet att skribenter som MHE först visar snorren i bara stövlarna i nån obskyr Cavefors-pjäs, för att sedan lägga sig raklång och bli fylld med kuk.
Vi läser och slickar i oss, och tycker att det är såå, intressant, såå personligt...
Det har inte alls med kitsch att göra, det har helt enkelt med mediokricitet att göra. Det konstkritiker kanske är bra på är att flyga med andras fjädrar, även om Zola kanske är lite väl uppe i stratosfären, men i MHEs fall, och efter att ha läst utdragen så krashlandar texten ganska med detsamma...
MHE är sin egen störste beundrare..ungefär som en stolt pott-tränad pojke..sorry.
Thu Jul 20, 02:24:00 AM PDT
..och för övrigt kan jag rekommendera dem som är intresserade att istället läsa: "Mourning Sex" av Peggy Phelan.
Hon illustrerar i det närmaste perfekt den sorgsenhet och uppgivenhet vi idag upplever i risken att förlora vårt språk, vårt imaginära rum [fantasi] och vår strävan efter att till slut bara vara älskade.
Inget pretto runk där inte...bara genuin generositet. det gillar JAG.
Thu Jul 20, 02:36:00 AM PDT
Ja, där fick jag så jag teg...
Fri Jul 21, 05:56:00 AM PDT
Cavefors har väl inget bokförlag längre?
Sat Jul 22, 11:53:00 AM PDT
Det har du ju rätt i...Men jag fick intrycket på Cavefors hemsida att han har rättigheterna till boken...Får undersöka saken.
Sun Jul 23, 01:29:00 PM PDT
Post a Comment
<< Home