Risken med Allt........

Gaskonflikten i Ukraina hjälper Andy Warhol – Riskkapitalisterna tar död på honom….eller Hur var det nu med Hela Havet Stormar?














….ja det låter nästan märkligt, men i dagens överhettade konstmarknad så finns det ett intressant samband mellan resursekonomierna och spekulationsekonomierna. Det finns helt enkelt för mycket pengar i omlopp just nu. En annan sak spelar också in då vi nu ser framför oss en cocktail av nyrika som förköper sig på konstauktionerna världen över; och det är de klassiska riskkapitalisterna. På grund av dotcom döden för några år sedan så har det inte startats upp tillräckligt många nya företag för riskkapitalister att gå in i, och detta har gjort att alla möjliga sidomarknader plötsligt har exploderat, inklusive konstmarknaden. Nu hör det till saken att riskkapitalister repeterar sitt beteende även inom icke-linjära marknader såsom konstvärlden och det har gjort att den nutida konsten har fått ett uppsving som inte står i förhållande till normala värdeökningar. Som inom exempelvis marknaden för modern konst eller gamla mästare.

Lustigt kan man tycka, när diverse ”konstfonder” löper benen av sig på konstmässorna för att handla så mycket som möjligt på så kortast tid som möjligt. Nu senast på Art Basel Miami Beach i början av december förra året. Där har ju myntats en hel del nya begrepp, såsom exempelvis ”spray & pray”, där en spekulant köper upp ett helt galleris konstnärsstall i hopp om att åtminstånde någon av konstnärerna skall tända en stjärna på konsthimlen inom en snar framtid.

Konstfonderna drivs i allmänhet av ett gäng riskkapitalister som anställer ett par avlagda auktionsfolk som då får i uppdrag att köpa in konst som kan spekuleras på. Numera så ser man riskkapitalisterna [utmärker sig genom sin klädsel bestående av basebollkeps och dyra designerjeans] gå runt i kompisklungor på mässorna och konstgalleristerna väser av förakt. Riskkapitalisterna, som normalt köper klassiska ”up-starts” har nu hamnat, via den överhettade energimarknaden, med konst i knäet. Och dem behandlar konsten precis på samma sätt som ett knippe ”equities”, därav galleristernas avsky. Men pengar luktar inte, som någon har sagt – och därför göds konstmarknaden av rejäla steroider just nu.

Inom konstvärlden gäller dock andra regler, såsom de tre D: na [eng. Death, Debt and Divorce.] Dessa tillstånd har tidigare varit de stora auktionshusens förbehåll att få mjölka, och D: na står faktiskt för hela levebrödet. Nu dock har riskkapitalisternas konstfonder börjat gnaga på kakan och alla är naturligtvis mycket oroliga för att inte säga upprörda. Så naturligtvis har där startats veritabla krig mellan seriösa konstetablissemang och mindre beräknande konsttorskar som gärna kränger av en tredje gradens Matisse till en okunnig investerare. Riskkapitalisterna är nästan bannlysta i de finare salongerna, nu när dem inte längre är bidragsgivare till museer och så, utan bara simpla geschäftskryp.

Den som är pacifist, skall inte hålla på med konst – då Irak-kriget och allmän terrorism till stor del har bidragit till den överhettade konstmarknaden just nu, med stigande olje och råvarupriser så fort någon islamist eller Gaxprom-snubbe pruttar. Till saken kan nämnas att fem av rekordprismålningarna förra året på auktionerna inköptes av en anonym Ukrainsk samlare, bland annat en klatschig Maurice de Vlaminck som tidigare kostat 1,5 Miljoner Dollar för tre år sedan, kostar numera 5,75 Miljoner Dollar…!…mycket olja som har spekulerats i där, tror jag.

Det är egentligen en stor version av ”hela havet stormar” som spelas upp för den som inte har fattat det ännu. Det finns inte mer pengar nu än för ett par år sedan – bara pengar som är i rörelse just nu…..vem får stolen?