Nördarnas revansch
Jag brukar säga att nördar är sexiga, men på senare tid känner jag mig lite hotad av dem. De är överallt och de är så sjukt framgångsrika och omtyckta. FCZ är så populärt att de flyttat dokusåpan från ZTV till TV3. På senare tid har det kommit ut en massa böcker skrivna av mobboffer som säljer skitbra och blir recenserade av dagstidningarnas främsta kulturskribenter. Och i bloggosfären är det rena väckelsevågen efter att Johan Hilton började lägga ut sin tonårsdagbok på sin blogg. Nu kommer helt plötsligt alla ut som töntar med en patetisk tonår. "O, ja precis så var det för mig också!" Johan H är en underbar kille på alla sätt (ALLA!), men han tycks ha varit ganska töntig som tonåring.
Jag har också den senaste tiden insett att många av mina närmaste vänner var nördiga och mobbade i tonåren. Jag blir lika ställd varje gång någon avslöjar att han (oftast killar) blev mobbad i skolan. "Oj, vad tråkigt... Jag har aldrig tyckt om mobbing! En gång skällde jag faktiskt ut min bästa kompis i högstadiet för att han mobbade en kille", brukar jag säga för att på något sätt involvera mig i erfarenheten och visa sympati. Men det är inte precis så lyckat. Jag fattar helt enkelt inte. It's a black thing.
Idag såg jag på det där tråkiga litteraturprogrammet på tv. De besökte Stockholms länspolismästare Karin Götblad för att titta i hennes bokhylla. Hon har en massa böcker och bor i en vacker paradvåning i Stockholms innerstad med kakelugnar och Bruno Mathsson-fåtöljer. Karin Götblad blev känd efter Anna Lindh-mordet och höll tal på Pride i år. När hon visar sina favoritböcker för tevemänniskan fnissar hon högt hela tiden och ler generat med sitt hästlika överbett. Hon påminner mig om den där tjejen i mellanstadiet, vars namn jag glömt, som var jättelång, hade tandställning och konstigt hår och vars händer blev svettiga och äckliga när vi dansade vals. Det var förstås lärarinnan som tvingade oss att dansa ihop på kulturtimmen. Jag undrar vad den där tjejen gör idag. Hon är säkert överläkare eller chefredaktör.
1 Comments:
Nej, livspusselbitarna faller tämligen osäkert på plats. Jag vet inte alls vem du är heller.
När jag mådde kasst senast var jag en annan, på en annan plats i livet. Men man har ändå alltid några bitar kvar av det där oxå. Tack för rådet.
Thu Dec 22, 02:59:00 AM PST
Post a Comment
<< Home