Betty Boop som babianröv…

Ibland hamnar man i klassiskt pinsamma situationer som man önskar att borde ha lärt sig bättre från med åren, men man repeterar patologin till trots och gör även i vuxen ålder fadäser som kan få vida konsekvenser för en själv och/eller ens vänner och bekanta. Ju mer vuxen man känner sig dess då mer pinsamt tycker man det är när man har satt foten i munnen.

Jag har med åren lärt mig att kalla mina pinsamheter för ”…mitt Betty Boop-filter” och har på så sätt kunnat sopa diverse ”klonks” under mattan. En ”Klonk” (finns inte i SAO..ännu) är ögonblicket då du inser att du har sagt eller gjort något lätt pinsamt och gropen i halsen blir till en ”klonk”….eller…ljudet då silverkandelabern ramlar i golvet…och ALLA tittar på dig…för det var Ditt fel att den ramlade i golvet.

Min partner nämnde högt och tydligt häromdagen att vi skulle till skoaffären och byta stövlar…- Jaha, säger jag, lite förstrött men ändå med tillräcklig sinnesnärvaro för att verka seriös. Två minuter efter frågar jag helt allvarligt; - Vart skall vi? Min partner gapskrattar och undrar vilken blå himmel jag tittar på egentligen. Det var en ”klonk-light”. En tyngre klonk är när man tydligt och klart klättrat tillräckligt högt och rumpan syns riktigt ordentligt utan att veta om det.

En sådan ”klonk-de-luxe” står min bloggkamrat för, till exempel, då han nämner en eventuellt ’rik tant’ som kanske kunde vara Alexandra Charles i kändisrapporten nedan. Damen i fråga är Agneta Gynning, tillika konstnär, duktig förlagsredaktör och som strössel – Carolina Gynnings mamma. En förtjusande dam som ännu inte hunnit upp i Alexandra Charles respektabla ålder. Min partner fick sig ett gott gapskratt då jag visade upp min bloggkamrats vimmelrapport och kommenterade förundrat ”- …att tydligen så kan man göra karriär av sin okunskap också numera.”

Nu är ju inte en liten blogg som denna ett hopp uppåt i karriären, men min partner hade en bra poäng? Frågan som tydliggörs är då; ”-…hur mycket behöver man egentligen veta för att kunna göra sig intressant, eller för att fånga andras uppmärksamhet?
Det tycker jag är en fråga värd att fundera över.

Vi sköljs ju över dagligen av budskap, politiska och moraliska värderingar, allmän polemik och kändisskvaller, det är klart. Men hur intressant är det? Vad finns källförteckningen? Är vi så medietrötta att fotnoterna helt har ramlat ur vår hårddisk och vi är beredda att acceptera vad som helst? Är det verkligen så cyniskt att ’svansen viftar hunden’?

Inte för att belysa min bloggkamrats kändisvimmel i ett dåligt ljus – men där finns ju ett par ”klonks” som jag tycker att han borde tänka på, när han annars skriver så seriös konstkritik i respektabla medier. Kanske var det ett litet experiment för att se hur pass blasé man kan vara åt diverse tillställningar utan att faktakolla.

Rent konversationsmässigt kan man ju släppa en ’rökare’ eller två, men det blir genast mycket mer intressant när ’rökaren’ landar utanför sin kontext som i skrift eller på band. Då blir ’rökaren’ till en ”klonk”. Ungefär som Bosse Ringholms förlupna telefon som han glömde påkopplad efter en intervju med media om illegala spelautomater. Det var en ”klonk” av gigantiska proportioner och var helt enkelt alldeles underbar. Att han sedan dementerade sin ”klonk” som ett allmänt hjärnsläpp visar ju bara att hans ’hårddisk behöver omformateras och defraggas ordentligt.” Innan dementin så verkade han plötsligt så ’mänsklig’ ju…och jag fick rent sympatiska tankar om denne så annars förhatlige man.

Min största ”klonk” de senaste dagarna var dock att jag råkade glömma våra ”leksaker” på hotellrummet när vi checkade ut. Hade den Somaliska städerskan vart en grävande reporter i någon skvaller-raggblaska så hade nog både min partner och jag blivit ”klonkade” ordentligt. Men hotellet där vi bodde har ju fått renommé om sig för sin eleganta diskretion och jag kan därför pusta ut och nämna det här…på en nästan okänd blogg som hedrar sig med att skriva lättsinniga och endast lätt igenkännbara pratbubblor om oväsentligheter som konst, kulturbabbel och en och annan ”klonk”…