Speed Dating

Blev messad av Sofia som övertalade mig att gå med henne till Rooseums stödkväll. - Ja ja, okej då menade jag, men vad är syftet? Med tanke på min inställning till denna skröpliga instutitions nuvarande skick (läs här) så förklarade Sofia att vi också hade en annan mission - att para ihop art-deco väninnan med Sofias sexige barndomskamrat. - Mycket roligare, jag hänger med!

Rooseum var kvällen till ära behängd med en taggad "agitprop" banderoll hängandes längst upp i taket och utsmyckad med alla pressklipp som inkommit. - Var är alla viktiga curators, frågade jag mig? Var är kulturministern? Inte en Nittve eller Nilsson så långt ögat når....hmm. Bara Pontus Kyander som stod och babblade med en konstnärsdilettant från Båstad med ful slips.

Allt kändes bekant på något sätt, ungefär som en av de hastigt ihophafsade studentfesterna vi brukade ha på Goldsmiths i London för att få en anledning till att supa skallen i bitar. Stödkväll, vadå...vi e ju här för att festa? Öl för en tjuga och en riktigt god chilisoppa för det samma. Dessutom bra musik, tills det att sladden till högtalarna lossnade. Det blev bom-tyst. Jag står i baren och skall beställa nåt litet och en kulturbrutta tränger sig före. Samtidigt tystnar musiken. Jag säger - ...men det var väl en 'konstpaus'....kulturbruttan snörper på munnen, precis som bara en sur kulturbrutta kan. Aldrig att mina skattepengar skall gå åt till att betala hennes lön...det säger jag.

Sofia och jag sätter genast vår dejtingplan i verket och det verkade lyckas. Vi turas om att ha "festblåsa" och se allmänt distraherade ut när våra subjekt vill inbegripa oss i konversationen och vi upptäcker hur bra vi faktiskt är att planera vår dejting-strategi. Sofia och jag har officiellt öppnat vår "quality dating agency". Man betalar 10.000 spänn i förskott, sedan om det lyckas så "good luck och en klapp på axeln"...om inte så återbetalar vi 8.500 till den besvikne....vi får ju ha nåt för "administrationen".

Klockan blir ett och ljuset släpps på, någon tar till orda och berättar....erh.....'en rolig historia'...Jag fattar ingenting. Skall detta vara en stödkväll för det döende Rooseum...oj oj oj! Är det då inte bättre att överlåta lokalerna till en av Malmös krögare, och göra om stället till Skånes motsvarighet till New Yorks "Limelight"....det vore häftigt. Dessutom så var det ju där alla intressanta konstnärerna hängde ändå, och fick sina karriärer avhandlade i slutet av 80-talet. Keith Haring sprejade väggarna och Andy Warhol satt och bara var konst i sig i nåt hörn.

Jag tror att kulturnämnden får det lätt i sitt remissvar om Rooseums framtid....dem vet bara inte om det än. Om Rooseum görs om till ytterligare en filial av S.A.T.S. så kanske besöken blir mindre frekventa.....men står där en dörrvakt om 6 månader och det är 25års gräns på dörren så kan ni räkna med att jag står där....och antagligen med samma folk som satt på golvet ikväll och pimplade billigt vin och spanade på varandra.