Lördag
Åh, den här kvällen kräver en utförlig genomgång. Vernissage på Ping Pong. Matteo skapar konst som inkarnerar den hela den klassiska traditionens skönhet. Jag tappar andan.
Hälsar på en bakfull Leif som vaktar sin utställning. Därefter tittar jag på en sentimental film och beger mig till Tor och Erik. Regnet smattrar mot mitt paraply och tankarna irrar.
Vi dricker champagne och äter franska ostron. De flesta från förra vinprovningen är där samt Mattias Kroon. Han är en sann epikuré och har turen att kunna försörja sig på att äta och dricka gott. Hur han håller formen är ett mysterium.
Vi pratar om allt från en makalös vinkällare i San Sebastian till Ricky Gervais-regisserade avsnittet av Simpsons. Dofter och smaker omfamnar oss hela kvällen. Kanel, kummin och anis, röda bär, citrus och vanilj. Vinet till maten har en påtaglig ton av rosenvatten med ett stänk av puder och jag påminns om farmors créme de roses, från det där gamla spanska parfymeriet. Torr sherry och pastis avrundar kvällen.
Vid tolvsnåret bryter jag och Mattias upp, han går till Retro och jag tar mig till Lund där jag kommer lagom till sista dansen. Nåja. Alla hurrar när jag stegar in och det var väl värt resan. Jag missade ankan, får jag veta. Universitetsrektorn och de andra gamlingarna hade lämnat festen efter middagen, men tydligen först efter att ha sjungit lite karaoke. Gunnar chockerar mig med sin korta militärstubb. "Men Gud! Vad har du gjort av ditt vackra hår?" snyftar jag. När vi går vidare till efterfesten, lustigt nog i min institutions lokaler, komplimenterar jag mina väninnors kappor. Sofia har en svart välskuren Dior, en gåva av mamma. En dam med ypperlig smak. Karin, Lunds egna Stepfordfru och festfixaren för kvällen, bär en spektakulär kappa i guldgul jaquardvävd sidendamast med pärlemorknappar. "Jag köpte den för att den påminde om mormors soffa" sa hon självironiskt.
Efter några drinkar återvänder jag till Malmö med sista bussen. Skitfull och trött släpar jag mig upp för trapporna. Jag har tappat ciggen.
1 Comments:
Fler intryck från kvällen:
Vi äter en mustig soppa med vitlöksolja. "Jag älskar morötter" säger Mattias "det är den ultimata råvaran." Swing från 30-talet fyller bakgrunden med trivsam klang.
Tor och Erik funderar på att köpa loss vinden och bygga en övervåning. "Man kan aldrig bo för stort!" utbrister jag och röjer min eviga klaustrofobi. Jag skulle kunna trivas i en tiorummare. Eller en enorm sal. Valkyriernas ritt. "Åh, den spelade ni i Skillinge..." suckar jag.
I Lund. Jag minns inte så mycket därifrån. Mer än att halva persongalleriet från Dandyns dagbok är där. Den norrländska negressen, den slampiga kårpampen som jag hånglade med av illvilja mot mitt ex ex ex (den borgerlige socialisten) som dumpade mig, den numera gifta blondinen som jag hånglade med av samma orsak, fast vid ett annat tillfälle, väninnan Sofia (arvtagerskan som friade till mig, med kravet om äktenskapsförord) och tidigare under kvällen stötte jag av en slump ihop med den exentriska grevinnans dotter. Som jag ju var lite kär i mellan socialisten och den finske violinisten. Som somnade i min famn en natt och som sjöng vaggvisor till mig en gång där jag låg aspackad i hennes salong, med anfädrarnas blickar från porträtten på väggen. En Rokokodam log diskret, en ung officer i empirpolisonger betraktade mig med lite strängare min. Detta var kanske sista gången jag och alla dessa människor möts. Eller kanske får vi en ännu en sista gång.
Tue Apr 04, 02:15:00 PM PDT
Post a Comment
<< Home