Porträtt av konstnären som ung

Hans stora aluminiumgrå ögon flackar allt mer med blicken och börjar tåras. Ju mer han pratar om sina verk, desto nervösare blir han och rösten spricker, ögonen blinkar okontrollerat och Chris Burdens vackra ansikte får ett så plågat uttryck att hans rampfeber, eller mer precist kameraskräck, tycks vara mer smärtsam än elden han rullar sig i, kulan han låter sig skjutas med eller något annat obehagligt han utsätter sig i under sina performances. I Chris Burdens rudimentära katalogfilm "Selected works 1971-75" är introduktionen en långt mer intressant upplevelse än de faktiska verken. För trots att den försigår på en skärm och för ganska många år sedan är närvarokänslan total. Konstnären kunde lika gärna ha stått på podiet framför oss. Hans nervositet blir för varje visning av filmen en direkt reaktion på den publik som den visas för och Chris Burden förevigad som en ung, vacker och osäker man.