Konstnärer.......senare

Som utlovat, ett litet urval av mina favoritkonstnärer från Art Basel Miami Beach mässan förra månaden.

Först ut är Los Angeles surrealisten Mark Ryden som fått ett rejält uppsving de sista året. Han målar i en gammaldags stil med långsam och säker penselföring. Produktionen är liten men knivskarp och hans bilder är en resa in i ett USA som är bisarrt, komiskt, tragiskt och speglar den ytliga men dock tydliga psykopatologi som utgör själslivet i världens största konsumtions samhälle. Det är som om 'Bratz' dockor, Abraham Lincoln memorabilia, uppfläkt kött och Barbara Cartland pasteller på något sätt korrumperats och blivit sublima i Rydens' måleri. Den enda målningen som visades på mässan såldes efter ganska exakt 37 sekunder enligt uppgift från galleristen Michael Kohn, för 300.000 dollar.

Nästa intressanta konstnär är Amie Dicke, Holländare som landade ensam i New York på stipendium för några år sedan. Hon blev ganska snabbt isolerad och kände att hon inte kunde få kontakt med storstaden och dess hierarkier. Alla reklamskyltar som utlovade "a better lifestyle" gjorde henne bara mer uppmärksam på hur ytlig staden kan vara och gjorde henne ännu mer deprimerad. Hon började att samla och dissikera de bildsköna modellplakaterna som tittade ner på henne från varje gathörn och började därefter att skära sönder dem. Resultatet är en svit med "cut-outs" som är både vackra och sorgsamma. Dicke representeras av Peres Projects i Berlin.

Subodh Gupta är det Indiska stjärnskottet som nästan uteslutande arbetar med lågkvalitativt rostfritt stål. Det stål man ofta kan köpa på IKEA eller på INDISKA i varierande former till lågpris. Hans skulpturer och installationer berättar om ett Indien som kämpar med sin identitet som historisk nation men också som "ny" stat med nya ekonomiska förutsättningar som globaliseringen har medfört. Det råder en estetisk spänning mellan objektet som är välpolerat och proffsigt utfört och subjektet som berättar om det latent kaotiska, det ouppklarade och det opaka som Indien alltid kommer att dras med, denna största av demokratier. Representeras av Art and Public i Genéve.

En konstnär som snabbt håller på att bilda skola är Amerikanen Kehinde Wiley som bor och arbetar i New York. Hans stil är skarp och kritiserande och har kallats "rap-barock". Målningarna är extremt väl utförda och föreställer oftast kända Amerikanska rappartister, mediehungriga kriminella, skådespelare och svarta samhällsbyggare. Wiley lånar friskt ur den "vita" konsthistorien, men på ett mer flashigt och utåtriktat sätt än exempelvis den mer konceptuelle och nedtonade svarta konstnären Fred Wilson och hans "museumsinterventioner", som också arbetar med 'svarta' frågor. Wiley har ännu inte ställt ut i Europa man representeras redan av Deitch Projects i New York. Vi får hoppas att någon svensk gallerist plockar upp honom innan det är för sent, som så med mycket annat.

Naturligtvis finns fler konstnärer att belysa som hade meriter på ArtBasel Miami Beach men detta får ses som ett representativt urval som helt subjektivt har fastnat på min hårddisk.