Konstfejd i Helsingborg
Upptäckte sent om sider att det har rasat en konstfejd i Helsingborgs Dagblad. Jag har inte satt mig in än, men samlar artiklarna här i kronologisk ordning:
Crister Enander: En incestuös uttrycksform (10/1)
Fredrik Svensk: Konsten talar inte för sig själv (11/1)
Linda Fagerström: Konsten måste diskuteras i detalj (12/2)
Lars Vilks: Konsten berör uppenbarligen Enander (15/1)
Crister Enander: Är det där egentligen konstkritik? – Ja, vad fan skulle det annars vara! (16/1)
Sven Sandström: Konsten betingas av kulturen (17/1)
Magnus Jensner: Konsten har i alla tider sökt nya vägar (18/1)
Fredrik Svensk: Ingen kan hindra någon annan från att göra konst (19/1)
Martin Schibli: Höj lägstanivån inom konsten (23/1)
Channa Bankier: Personlig kosnt finns inte med i debatten (25/1)
Dan Jönsson: Makten över konsten är inbyggd i systemet (27/1)
Fred Andersson: Konstens avgörande fråga: I vems intresse? (30/1)
Vidare har Lars Vilks diskuterat inläggen livligt på sin blogg.
posted by Tor Billgren at 3:34 AM
3 Comments:
Den här kritikerdebatten hör till de mer underhållande på senare år, även om dramaturgin är den samma: En modernist går på utställning och tycker måttet är rågat av all blek skit, avsnoppas av postmodernisterna, bla bla bla... Fred Anderssons panorering av debatten är inte bara roligast, utan även på pricken. Särskilt roligt att han brutalt avsnoppar sin doktorandkollega Linda Fagerström, institutionens husfeminist (säger jag som hoppas bli husblatten).
Det lustiga med den här debatten är att alla i sak har rätt. Konstetablissemanget har oinskränkt makt över konsten. Postmodern konstteori omöjliggör estetisk bedömning av konst. Samtidskonst är i regel tråkig.
Men problemet för svensk samtidskonst är i själva verket just att den är svensk. I Sverige används inte teorier som analysverktyg och ingen tillför heller något till en utveckling av varken teoribildning eller konst. Som med allt annat i det här landet följer vi officiella påbud, trender eller uppfattningar som barn som leker följa John. Vi kommer aldrig att få en egen Derrida och heller ingen Koons.
Det är på något sätt sorgligt att vårt demokratiska sinne omöjliggör det lilla arv av modernismen som på ett internationellt plan möjliggjort dramatiska vitaliseringar av konsten sedan 1800-talets slut: konstfenomenet. Tänk Picasso, Warhol, Koons och Hirst. Eller, om vi talar om teori, Benjamin, Derrida, Foucault och Butler. Alla dessa utgör på samma gång ett symptom av sin tid och ett uppror mot densamma.
Men vad ingen av de som debatterade i HD tycks inse är att konsten aldrig varit särskilt angelägen. Inte ens konsthistorikerna tog sig tid att påpeka att en gängse salongsutställning i Paris anno 1880, en dito 1930 eller en samlingsutställning 2007 alla är lika tråkiga och homogena för en samtida publik. I ett premassmedialt samhälle kunde man kanske injledningsvis chocka publiken med en naken kurtisan eller ett par tvålkartonger, men idag tävlar en konstnär som ställer ut obducerade likdelar med CSI på TV och inte ens konstnären som visar porrfilmer med sig själv och baltiska prostituerade lyckas väcka någon reaktion som varar längre än en vecka.
Men för egen del bekymrar jag mig inte. Det finns tillräckligt med bra konst och konstnärer. Kanske inte alltid revolutionerande, men bra. Även om det bara är en bråkdel av den samlade konsten så borde det räcka för såväl konstnärer som publik.
Wed Jan 31, 02:19:00 PM PST
Jag menade "kritiker och publik". Tyvärr är min uppmärksamhet halverad eftersom jag sitter och tittar på film samtidigt som jag skriver detta...
Wed Jan 31, 02:23:00 PM PST
Jag döör av skratt...
Denna typ av debatt är precis varför jag är sååå tacksam att jag inte bor i sverige längre...
Det är kul att komma tillbaka ibland och göra nedslag och suga ut det göttaste....hehe...för det finns också i den svenska konsten, som få ser i sin hemmablindhet...
Tyskland är för fragmenterat för att skapa den typen av debatt som Tor så mödosamt och generöst har delat med sig av...Tyskland är både äckligt kitschigt i bästa träningsoverall stil...och extremt förfinat med snudd på det sublima....
Allt förpackat i olika lådor, på olika nivåer, med en heterogen nutidshistoria och ett mörkt arv som fortfarande vilar respektfullt på kritikers och opinionsbildares axlar....
I Berlin öppnade i dagarna Scientologerna ett center...reaktionerna var både bryska och nyfikna. Men det som slog mig var att ingen kritiserade detta nya utan initierade och pålästa åsikter....
Samma sak med konsten...den bemöts med en nyfiken, icke avfärdande skeptisism...som inbjudan till ett vidare samtal och diskussion...
Skeptisismen här är intressant...hemma är den trumpen och ibland nedrig....
Tors samlade debattbibliotek blir ett dokument om svenskens önskan om det eviga konsensussamhället...
"Varför är allt en trasa...?"
Wed Jan 31, 05:16:00 PM PST
Post a Comment
<< Home