Söndagsskola

Söndag, tidig eftermiddag och precis så ynklig som jag förtjänar efter gårdagens sjuttioelva drinkar.

Födelsedagsfest igår hemma hos Joakim Borda, Malmös kulturaristokrat 'extraordinaire', dessförinnan en ostbit och Vodka/Cranberry hos Marika R, tillika curator på Konstmuseet i Malmö. Vi pratar om den förestående Helene Schjerfbeck utställningen i Februari och jag tipsar om ett par privatsamlare som säkert skulle kunna tänka sig att låna ut deras klenoder. Vi får tillökning av blond pojke 1 och blond pojke 2. Blond pojke 1 är ett slags ex. men då vi aldrig fick definierat nån form av relation så kan man väl lika gärna säga att det var en gammal bekant, till trots för att blond pojke 1 var en av artikelförfattarens fasta inventarier i hemmet under sommaren 2005. Blond pojke 2 däremot var lite av en överraskning - och hysteriskt rolig sådan - för mig i alla fall. Blond pojke 2 var ett engångsligg för över ett år sedan, beviset finns på min 50-tals soffa här hemma, bestående av en envis 'fläck' i ena hörnet som inte vill gå bort. Blond pojke 2 var vid tiden för detta engångsligg "anställd vid Nordea på Kronprinsen", men det visade sig senare vara "anställd vid migrationsmyndigheten" - efter det att Blond pojke 1 inventerat bekantskapskretsen och kommer på att blond pojke 2 faktiskt är en frekvent fikakompis. Totalt hysteriskt och antagligen vansinningt pinsamt för blond pojke 2....!

Nu hör det till saken att jag redan visste detta sedan ett par månader och hade bara väntat på rätt tillfälle att låta bomben brisera.....fast det blev ingen sådan. Blond pojke 2 visar sig vara en ganska trevlig person till trots att hans sufflerande stadsvandring på väg till Joakim, innehöll kommentarer såsom "jag har knullat en i detta huset" - då samtalsämnet snarare var arbetarkulturens 30-tals arkitektur runt Nobelvägen.....

Joakim Bordas kalas var mycket angenämt, men behållningen måste nog tillskrivas hans fantastiska mamma. En praktfull och superintelligent kvinna med en livsinsikt som få.
Min väninna Sofia Leander (påläggskalv hos danske arkitektstjärnan Henning Larsen) ansluter sig till sällskapet och samtalet går därför över på män. Otroligt trist samtalsämne om man inte är intresserad, men både Jag och Sofia har vid tillfällen blivit brända till oigenkännlighet av män, så ämnet kan också innehålla en viss terapeutisk verkan. Vi delar psykopatologin en stund.

Jag pratar med Rakel C. om mitt jobb som konstkonsult - hon tycker det låter spännande. I själva verket så är mitt jobb en studie i uppblåsta egon, svek, girighet och misskommunikation, då jag alltid blir anlitad av en klient då dem själva har kört in i väggen med sin transaktion.
Jag tänker på Jean Renos roll som 'städare' i 80-tals filmen NIKITA. Hmmmmm.....!
Kanske vore en bättre idé att hälla saltsyra över alltsammans...hehe

Sällskapet drar vidare till WONK - detta äckliga sunkiga ställe som jag lovat mig själv att aldrig besöka igen. Det håller i cirka 12 minuter, sedan reser jag mig upp och går ut och tar en taxi hem. Borda ringer och önskar god natt, lite oförstående till min aversion.
Väl hemma så ringer en klient från orkandrabbade Florida och vill prata om konst. Vi snackar om August Rodin och amerikanarnas faibless för kitsch, då jag anser att Rodin var en kvinnohatande pederast och ett uppblåst svin som skulle hamna i sexualtrakasseridomstol om han hade levt idag. Till saken hör att klienten är på jakt efter just en skulptur av August Rodin, så samtalet får lappas ihop med hjälp av prat om mat och vin....bla bla bla.

Somnar....på något sätt nöjd ändå. Jag gör vad jag kan och jag kan vad jag gör.